Publicerad 1924 | Lämna synpunkter |
FERNISSA färnis4a l. fær-, stundom 3~20 l. 032 (ferni´ssa Weste, fä`rnissa Dalin), r. l. f. ((†) n. Scherping); best. -an; pl. (i bet. olika slag av fernissa) -or. Anm. Förr ngn gg med lat. böjning.
1) flytande ämne (företrädesvis bestående av feta oljor l. harts) som äger egenskapen att, tunt utstruket på föremål, efter kort tid hårdna o. bilda ett glänsande, hårdt o. glatt överdrag; äv. om själva överdraget; jfr LACK. Överdraga, bestryka med fernissa. Skrapa bort den gamla fernissan. BtÅboH I. 1: 21 (1554). (För brännskada) må man strax smöria fernissa thett som .. brändt ähr, ty then swalkar och helar såret. OMartini Läk. 40 (c. 1600). Rosenfeldt Roo C 3 b (1686). Liedbeck KemTekn. 671 (1867). — jfr GALOSCH-, GULD-, KAUTSCHUCK-, KOPAL-, LACK-, OLJE-, SPRIT-, TERPENTIN(OLJE)-FERNISSA m. fl.
2) bildl.; särsk.: skön(t) o. glänsande yta l. yttre som icke motsvaras av inre värklighet, yttre sken (av ngt), ngt som blott är ytligt. Scherping Cober 2: 266 (1737; i bild). Om Söndagarna voro de pyntade på bästa sätt, med en ytlig fernissa af snygghet och ordning. Knorring Ståndsp. 1: 47 (1838). Om vi närmare aktgifva, huru ofta vår bildning endast är en tunn fernissa öfver ett ondt hjerta. Rudin 1Evigh. 2: 496 (1869, 1878). Under fernissan af västerländsk bildning behåller den kinesiske studenten sin ursprungliga typ. Nyström NKina 2: 230 (1914). — jfr HUVUDSTADS-, KULTUR-FERNISSA m. fl.
-BEREDNING. —
-FABRIK. —
-FÄRG. tekn. med fernissa försatt färg, fernissartad färg. Almroth Karmarsch 534 (1839). SWide i NordT 1896, s. 368. —
-KOKARE, m.||(ig.). —
-TRÄD. (fernisse- 1759—1781) benämning på vissa arter av släktet Rhus Lin. (t. ex. Rhus vernicifera DC., lackträdet, o. Rhus vernix Lin.) av vilkas mjölksaft fernissa l. lack framställes. SvMerc. IV. 3: 270 (1759). Japanska fernissträdet. Strindberg (o. Sjögren) SvNat. 34 (1901). —
-ÖVERDRAG~002, äv. ~200.
B (numera bl. bygdemålsfärgat): FERNISSE-PÄNSEL, -TRÄD, se A.
Spalt F 467 band 8, 1924