| Publicerad 1924 | Lämna synpunkter |
FJÄSKA fjäs3ka2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING (†, JournLTh. 1813, nr 101, s. 3 (i bet. 3)), -ERI (i Finl., föga br., Leinberg Skolv. 2: 189 (1802; i bet. 3), Hahnsson (1888; i bet. 1)); -ARE (föga br., Schultze Ordb. 1306 (c. 1755; i bet. 1), Hahnsson (1888; i bet. 1)); jfr FJÄSK, sbst.1—2
1) (i sht vard.) brådska, skynda (numera nästan alltid med bibegrepp av att ingenting av vikt blir uträttat l. att ingenting göres ordentligt); springa (beställsamt l. beskäftigt) hit o. dit, jäkta, tanklöst rusa i väg (med ngt); visa onödig l. nervös brådska, hasta i onödan; visa sig beställsam l. beskäftig; fjanta; äv.: (pedantiskt) syssla med l. lägga vikt vid oviktiga l. onödiga saker, vara pedantiskt noggrann l. småaktig (med ngt), stundom: ”bråka” (med ngt). Fjäska med ngt. Serenius (1741). Om de blott hade tid till något annat än att fjeska ifrån en onyttig komité till den andra. CGBrinkman (1823) hos Wachtmeister Brinkman 16. Den tyngdlagen fjeskar på alla sätt, / För att rätt chikanera vår arma kropp. Wennerberg 2: 57 (1848, 1882). Min syster (är) allt för ung att behöfva fjeska med sitt val. Crusenstolpe Tess. 4: 8 (1849). Fjeska mindre, så uträttar du mer. Granlund Ordspr. (c. 1880). Wilhelmina fjäskade oupphörligt fram och åter i rummet. Westermarck Ulr. 191 (1900). — särsk.
a) (†) med tanke bl. på rörelsen: löpa, ränna; löpa omkring. Om han (dvs. jägaren) seer thet fiäskar någon Hara / Vhr buskar. Spegel ÖPar. 47 (1705). Dens. Gl. 106 (1712).
b) (†) med efterföljande inf.: visa sig ivrig (att), skynda (att). SP 1780, s. 483. (Piso hade) under marschen och på hviloställena fjeskat att visa sig för Soldaterna. Kolmodin TacAnn. 1: 204 (1833).
2) (vard., föga br.) hasta, vara brådtom; med sakligt subj. l. opers. Det är ingenting, som fjäskar. Sundén (1885). Det fjäskar väl inte, det är ju bara i påskveckan. Larsson i By Jord 47 (1913).
3) (i sht vard.) krusa, fjäsa (för ngn); göra ”affär” (av ngn); vanligen med starkt nedsättande bet., närmande sig l. övergående i bet.: söka ställa sig in (hos ngn), krypa (för ngn), lisma, smickra, ”kurtisera”; äv.: visa överdriven omsorg (om ngn) l. ömhet (för ngn), klema (med ngn). Fjäska för sina förmän. Det är inte bra att fjäska för mycket med barnen. Vi hafve .. fjäskat efter vår förmåga för (de kungliga). Porthan BrefSamt. 1: 272 (1802). Han fjäskar icke för (fruntimmer). Almqvist TreFr. 1: 130 (1842). På grund af rapporter från fjäskande spioner anställdes (under Karl XIV Johans tid) åtal för majestätsbrott. Sylwan SvLit. 150 (1903). — särsk.
a) (†) med bestämning inledd av prep. efter: gm fjäs o. krusande söka vinna (ngn l. ngt). Gyllenborg Sprätth. 44 (1737). Ericus Olai var en person, som fjäskade efter ynnest. JournSvL 1800, s. 255, Bih. s. 2.
b) med bestämning inledd av prep. (om)kring: (ständigt) springa omkring (ngn) under fjäs och krusande, ivrigt uppvakta (ngn), ”svansa” omkring (ngn); jfr FJÄSA 3 b. Den der djefvulen, som fjäskar så beställsam omkring oss. Stiernstolpe DQ 2: 431 (1818). Karlfeldt FlPom. 105 (1906).
FJÄSKA OMKRING10 04. (vard.) (beskäftigt) springa omkring. Dalman (hade) .. fjeskat omkring i huset under discussionen. Stenhammar Riksd. 3: 192 (1848). —
FJÄSKA PÅ10 4. (vard.) skynda på (ngt l. med ngt), jäkta (med ngt, utan att få ngt uträttat). Rydberg Faust 112 (1876). (Han) fjäskar på och fjäskar på som en skräddare på påskafton. Lidforss DQ 2: 42 (1892). —
FJÄSKA ÅSTAD10 04. (i sht vard.) = FJÄSKA I VÄG. Din värdighet tillåter ej att fjäska åstad i ogjordt väder. JJTengström (1843) i FoU 20: 126.
Spalt F 722 band 8, 1924