| Publicerad 1925 | Lämna synpunkter |
FLY fly4, adj. -are; n. o. adv. -tt.
1) († utom i ssgn FLY-HÄNDT) snabb, flink. Aldrig fåås igen / Hvad tijdsens flye hand en gång har röfvat hän! SColumbus Vitt. 73 (c. 1670). Nordforss (1805; betecknat ss. ”fam.”).
2) (†) obeständig, förgänglig. Alt timmeligit är förgängeligit, flytt och obeständigt. Schroderus Comenius 966 (1639; t. texten: hinfällig, vnbeständig vnd vergänglich). Nordforss (1805; fam.).
3) (i sht vard. l. bygdemålsfärgat i vissa trakter) som lätt går åt, som snart förtäres, odryg. Pängar är en fly vara (ordstäv). Pijl och Wijde är så flyy, att de intet synnerligit Kohl eller Wärma gifwa. Hiärne Ved. 6 (1696). CIHallman 87 (1777). Jag tyckte pengarne voro så flya. Strindberg Fan. 111 (1907).
1) (mindre br.) eg.: som har en snabb hand; som låter det gå undan. Möller (1790). Hr Schotte .. har visat sig som en rask och flyhändt civilminister. SvD(A) 1917, nr 283, s. 5.
2) (föga br.) rundhändt, slösaktig. Almqvist Hind. 97 (1833). FoU 15: 90 (1902; anfört ss. svecism i finl. svenska). —
(2) -SKÄL. (†) föga vägande skäl. Man har härtill gifvit hundrade flyskjäl men ännu intet något rätt giällande. CAEhrensvärd Brev 2: 83 (1795).
Spalt F 897 band 8, 1925