| Publicerad 1925 | Lämna synpunkter |
FLÄTA flä3ta2, r. l. f.; best. -an; pl. -or.
om gm flätning åvägabragt band l. sträng l. dyl.; särsk.: hårfläta; äv. om ngt som i ett l. annat avseende erinrar om en fläta (vanl. med tanke på arten av l. sättet för föreningen av länkarna i en fläta); jfr FLÄT-VÄRK. Bära, ha (hängande) fläta. Lägga (upp) håret i flätor. Spegel (1712). Vinalstrande ranka, / Som uppskjuter, i böjd fläta, din krusiga ref. Tranér Anakr. XXIII (1833). En ringformig, regelbunden, tretrådig fläta eller platting, som det heter på sjömansspråket. Öhrvall Knut. 71 (1908). — jfr HALM-, HATT-, HÅR-, LÖS-, NACK-, ROT-, TRE-, VETE-, VIDE-FLÄTA m. fl. — särsk. [ytterst efter lat. plexus] anat. flätliknande förening av nervtrådar l. dyl. Berzelius ÅrsbVetA 1824, s. 234. jfr NERV-FLÄTA.
1) [urspr. möjl. till FLÄTA, v.] band avsett att inflätas i håret (för att fästa hårflätan). Dom. 16: 13 (Bib. 1541). Hyltén-Cavallius Vär. 1: 37 (1863).
2) (enst., †) huva l. dyl. (som håller samman hårflätorna). Qwinfolcks klädher äre .. flätebandh (hufwa, hyllika) Mysza. Schroderus Comenius 513 (1639).
3) (i sht förr) byggn. list med flätornament. Hårflätan (är) förebild för flätband. Adler Meyer 13 (1892). —
-DON. (†) huvudprydnader, ss. hårband, lösa hårflätor osv., som i ä. tid buros av kvinnor vid högtidliga tillfällen. BoupptRasbo 1769. —
-SÖM, r. l. m. (i fackspr.) ett slags söm som förekommer vid broderi (en avart av tvistsöm). Karlin Konstsl. 16 (1886).
B (†): FLÄTE-BAND, se A.
Spalt F 986 band 8, 1925