Publicerad 1925   Lämna synpunkter
FOCKA fok3a3, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING.
Etymologi
[av ovisst urspr.; jfr Noreen VS 3: 326 (1915)]
(i sht i studentspr. o. d., starkt vard.) avskeda, ge (ngn) respass, ”köra bort”, ge (ngn) avsked på grått papper, ”ge (ngn) sparken”. WoJ (1891). Statsrådet hinner inte väl lära sig elementen af expeditionschefen, förrän han är fockad. Strindberg GötR 278 (1904). Socialdem. 1920, nr 214, s. 3. — jfr AV-, UT-FOCKA.
Särsk. förb. (i sht i studentspr. o. d., starkt vard.): FOCKA AV10 4. = FOCKA, v. Lundell (1893). jfr AVFOCKA. —
FOCKA BORT10 4. = FOCKA, v. Östergren (1921). jfr BORTFOCKA. —
FOCKA UNDAN10 32, äv. 40. = FOCKA, v. Lundell (1893). jfr UNDANFOCKA. —
FOCKA UT10 4. = FOCKA, v.; i fråga om bortkörande l. utvisande av ngn från en lokal: ”utsparka”. OLevertin (1886) hos Söderhjelm Levertin 1: 233. ST 1897, nr 2313 A, s. 3. jfr UTFOCKA.

 

Spalt F 1017 band 8, 1925

Webbansvarig