| Publicerad 1926 | Lämna synpunkter |
FRESTA fres3ta2, i mellersta o. norra Sv. vanl. fräs3– (fre`sta, helst sl(utet) e, Weste; frèssta, äv. frä`ssta Dalin), v. -ade ((†) pres. sg. -er Visb. 2: 50 (c. 1600); ipf. freste Svart Gensv. H 7 b (1558)). vbalsbst. -ANDE, -ELSE (se d. o.), -NING (i bet. I 4); -ARE (se d. o.), -ARINNA (i bet. I 2), -ERSKA (i bet. I 2).
I. [fsv. fresta (fræst-, frjst-), motsv. fd. fræstæ, d. friste, isl. freista, av ett germ. fraistōn (vartill got. fraistubni, frestelse), bildat till en germ. verbstam frais-, av ovisst urspr., som föreligger äv. i got. fraisan, fresta, pröva, även som i fht. freisa, f., fara m. m., vartill mht. freisen, fresta, bringa i fara (motsv. fsax. frēsōn, feng. frāsian, försöka m. m.)]
1) göra försök, försöka, pröva.
a) (numera bl. bygdemålsfärgat l. i vitter stil; jfr dock β, γ) (i syfte att utröna ngts l. ngns beskaffenhet l. duglighet l. värde l. dyl.) göra (ett) försök med (ngt l. ngn) l. försöksvis använda (ngt), pröva; särsk. (numera bl. ngn gg i religiöst spr.) med avs. på person l. ngt ss. person uppfattat: (gm att bringa ngn i en svår situation l. gm att ansätta ngn l. dyl.) pröva (ngn, i sht med hänsyn till hans moraliska beskaffenhet l. egenskaper), sätta på prov; stundom övergående i l. närmande sig bet. 4 l. (med personobj.) bet. 2. Thå stighu the Phariseer och Saduceer fram, och frestadhe honom. Mat. 16: 1 (NT 1526; Bib. 1917: ville sätta honom på prov). Hwi fresten j mich j skrymtare? Därs. 22: 18 (Därs.; Bib. 1917: söken I att snärja). 2Mos. 17: 2 (Bib. 1541). (Värden sade) sigh .. sitt swärdh .. fresta wela. BtÅboH I. 9: 9 (1637). (Han har) hafft åstad .. Erick Jonson i Hoff (osv.) .. att fresta Jssen. HernösDP 1693, s. 40. Berserkerna .. sade til Konungen, at the hade lust at fresta honom (dvs. Svipdager). Björner Hrolf 41 (1737). Frästa (pröfva) en vän. Lind (1749). Jag skall fresta hans tålamod. Widegren (1788). På dessa skäl frestade Hattarne ännu en gång sina krafter. Malmström Hist. 5: 100 (1877). Att fresta min förmåga. Björkman Hesp. 3: 27 (1897). Oxar, åsnor (osv.) .. / man får på öppet köp och först dem frestar. Björkman Chaucer 177 (1906). Hedin 2Varn. 26 (1914). — särsk.
α) (numera föga br.) använda ngt ss. medel för att därmed uppnå ett visst avsett resultat, försöka. (Världen) frestar .. monga wäghar til ber(g)ningen, huru man må mykit winna. LPetri 2Post. 240 b (1555). Vi kunne, när de (dvs. djur) äro sjuke. fresta allehanda medicamenter på dem. Rosenstein PVetA 1746, s. 39. Alla medel frestas att dig locka. Hagberg Shaksp. 3: 311 (1848). Det tål att fresta alla slag, sa torpkäringen, kastade ungen i golvet. Landsm. XI. 2: 23 (1896; talesätt).
β) (fullt br.) i uttr. fresta lyckan (vapenlyckan) o. d., pröva lyckan (l. vapenlyckan) o. d. Rappe Nordarm. 1 (1874). jfr: Thet står migh (Darius) ännu fritt at frästa och wåga på Krijgzlyckan. Sylvius Curtius 402 (1682).
γ) (i sht i religiöst spr.) i uttr. fresta Gud (l. himlen l. försynen), gm fortsatt syndande l. (vanl.) gm att utsätta sig l. ngn för oförsvarlig risk liksom pröva huru långt Guds osv. tålamod l. beskyddande makt sträcker sig; utmana. Apg. 10: 15 (NT 1526). Ödmann StrFörs. 4: 199 (1822). Men hvarför frestade du himlen så (gm att ställa dig i vägen för blixten)? Hagberg Shaksp. 12: 22 (1851). jfr (†): (Att såsom konung Sigismund uppmana till katolska ceremonier som sakna grund i den heliga skrift) är meere fresta Religionen, än thet H. F. N. förwijtes. Chesnecopherus Skäl Kk 2 a (i handl. fr. 1595).
ε) (†) med avseende på klädesplagg: (av)-prova. Ihre (1769). VexiöBl. 1810, nr 48, s. 4. Björkman (1889).
ζ) (†) med avseende på dryck: (av)smaka. Spegel GV 122 (1685). Du hit mig ju bjöd / att gästa din sal och att fresta ditt mjöd. Ling As. 28 (1833).
b) (numera bl. bygdemålsfärgat l. i vitter stil) (gm försök) söka utröna, undersöka; numera bl. med indirekt frågesats inledd med om. Han böd till att klå oss .. och fresta, om tenderna sutte löse. RP 7: 385 (1639). Huru hade väl utan rörelse, på olika sätt frestad, Magnet-nålens så många egenskaper blifvit uppenbarade? Ljungquist PVetA 1752, s. 22. Derföre vill jag nu fresta / Djupet vid bålens letheiska strand! Wennerberg 2: 213 (1849, 1882). Han ville fresta .. / om icke vingarne bure. Fredin Dan. 107 (1885).
c) (†) med obj. åtföljt av indirekt frågesats: pröva (för att erfara), söka utforska l. utfråga. Örnen .. koxar i Solenes Änne, / Frestar och Ungarna små om the hafwa dylika Nänne (dvs. dristighet). Spegel GV 20 (1685). Frästa honom om han wore willig at aflåta sin Lineam Carolinam som han har uti originali. Swedenborg RebNat. 1: 267 (1717). (Kresus) sände omkring till alla dessa orakler, för att fresta dem hvad de kunde veta. Carlstedt Her. 1: 48 (1832). Därs. 2: 308 (1833). jfr: Fresta mercker (dvs. betyder) så mycket, som försökia och bepröfwa, Hwad en annan haffwer j sinnet, eller hwad han wil och förmå göra. L. Paulinus Gothus ThesCat. 273 (1631).
d) (numera bl. bygdemålsfärgat l. i vitter stil) försöka, bjuda till.
α) med substantiviskt obj. som (direkt l. indirekt) utmärker handling: göra försök med, försöka, försöka sig på, våga sig på, inlåta sig på; stundom närmande sig l. övergående i bet. 5. Tessin Bref 2: 16 (1754). Vandrade så Oden / visdomskamp att fresta / med allvise jätten. Tegnér (WB) 3: 10 (1817). (Riddar Bengt) satt .. tänkande på det myckna han i sin ungdom frestat. Rydberg Sing. 4 (1876). Man (har) frestat åtskilliga förklaringar. NF 6: 1189 (1883). Fresta ett försök. Bååth WagnerS 2: 23 (1904). Den längsta oceanfärd den tidens sjömän vågade att fresta. Hedin Pol 2: 305 (1911). — särsk. i numera obr. uttr. Cavallin Herdam. 1: 319 (cit. fr. 1700). Han .. (hade) ofta frestat hennes mord (dvs. att mörda henne). Mörk Th. 3: 338 (1758). Man deras (dvs. ynglingarnas) bättring fresta bör. GFGyllenborg Vitt. 2: 79 (1795). Löst af Laji son blef gåtan som förriga snillen / Frestat förgäfves. Adlerbeth Ov. 185 (1818).
β) med inf. med l. ngn gg utan att: försöka med (att), (för)söka (att), bjuda till (att). VDP 1678, s. 14. Att öfver isarne frästa att giöra ett infall uti Norie. HSH 3: 192 (1713). Vi få fresta reda oss honom förutan. Högberg Vred. 1: 291 (1906). (†) Med den första tvålediga Producten 8x — 1 frestar jag först at sätta a = 8. VetAH 1795, s. 25.
γ) (numera bl. arkaiserande l. bygdemålsfärgat) i förening med adverbial inledt av prep. med. Effter gålwett ähr uprött .., så lofwa dhe ähnnu eena reso frästa med tillior. Murenius AV 387 (1658). Christen .. begynte at frästa med sin nyckel på Fångehus dören. Lagerström Bunyan 1: 175 (1727). I morgon .. / vilja vi (dvs. Penelopes friare) fresta med bågen på nytt och täflingen sluta. Lagerlöf HomOd. 261 (1908).
δ) absolut; antingen avseende en värksamhet i allmänhet l. avseende en (viss) värksamhet som framgår av sammanhanget. Lagerström Bunyan 1: 175 (1727). Sjelf jag tordes ej / I sadeln sätta mig, så gerna ock / Jag velat fresta. Atterbom LÖ 2: 189 (1827). Månne det skadar att fresta? Adlerbeth Ov. 14 (1818). Frestadt är inte fullgjordt. Granlund Ordspr. (c. 1880). Fresta duger. Cederschiöld (1914; boktitel).
2) (gm löften, förespeglingar o. d.) söka förmå (ngn till ngt), utsätta (ngn) för lockelse l. dragning (till ngt), utöva lockelse l. dragning (på ngn till ngt), locka; särsk. (i sht i religiöst spr.) pregnant: locka till brott l. synd o. d., (söka) förleda l. tubba l. dyl.; jfr 1 a. Nöden frestar till brott. Fresta någon med fagra löften, med pängar. Ej låta fresta sig. Ett frestande anbud. Jordgubbarna se bra frestande ut. Det har ingenting frestande för mig. Hwar och en wardher frestat thå han vthaff sijn eghin begärilse draghen och lockat wardher. Jak. 1: 14 (NT 1526). Gudh frestar ingen. Cat. 1572, s. B 7 a. Jamaica har i alla tider frästat Engelsmännen. SvMerc. V. 1: 333 (1759). De (slavar), som vistas närmare sin hemort, äro mera frestade at rymma. Ödmann MPark 289 (1800). En qvinna, skön att kunna helgon fresta. Snoilsky 2: 45 (1881). Det vore frestande att längre dröja kvar vid betraktandet af .. tankens form och beskaffenhet. Cederschiöld Skriftspr. 67 (1897). — särsk.
a) i pass., i sht i p. pf., med försvagad bet.: (vara) böjd l. benägen l. hågad. Jag är starkt frestad att ge honom rätt. Ingen kände sig frestad att anmäla honom. Kellgren 3: 214 (1793). Vid betraktandet af alla ofvannämnde motsägelser frestas man nästan till den gissningen, att (osv.). Fryxell Ber. 8: 145 (1838).
3) (†) ansätta, angripa, ”sätta åt” (med hotelse att); hemsöka, ofreda, plåga; stundom närmande sig bet. 4. GR 18: 279 (1547). (Påven Clemens VII) bleff sex reesor medh Förgifft frestat. Schroderus Os. III. 1: 59 (1635). Om Nattetijden blifwer man (på ön S. Helena) altijdh frestader aff Spökerij. Kiöping Resa 6 (1667). ”Ingenwärts .. (kan man komma med de tredskande prästerna), så frambt Högwyrd. Fadren icke frästar dhem att dhe skohla åth Lundh”. Cavallin Herdam. 2: 204 (cit. fr. 1685). Det (är) säkert, at Wiborg å nyo blifwer frestadt. Hermelin BrefBarck 134 (1707). (Han) blef (på en sjöresa från Åbo till Stockholm) så af Neptuno frästad, att han heldre gick landvägen .. till stockholm till fots. Linné Skr. 5: 21 (1732). (De) frestade .. sin fiende äfven genom försåt. Kolmodin Liv. 3: 252 (1832).
4) (i sht vard. l. med anstrykning av fackspr.) hårdt anlita (ngns krafter l. uthållighet, ngts styrka o. d.), starkt taga i anspråk, anstränga, ”taga på”; utsätta för spänning l. tryck l. sträckning l. dyl.; särsk. i p. pr. ss. adj.: ansträngande, prövande, påkostande; jfr 1 a o. 3. Höga pålagor, som .. skulle fresta pungen öfver des förmåga. MGWallenstråle (1761) i SvMerc. 1763, s. 702. Jag .. (trodde icke), att en Kyrkoräkning .. skulle fresta hälsan så hårt. VDAkt. 1784, nr 339. Den svåra och frestande plats, han innehade såsom å högsta ort föredragande af alla rättegångsmål. Fryxell Ber. 14: 95 (1846). Pojkarnes kittslighet frestade äfven C:s tålamod. HLilljebjörn Hågk. 1: 54 (1865). Är stigningen liten eller vridningsvinkeln stor, frestas eldröret mera. Billmanson Vap. 27 (1880). Det bar brant utför, hvilket naturligtvis mest frestade hästarna. De Geer Minn. 1: 18 (1892). Ett genom stark köld eller blåst ytterst frestande vinterklimat. Ribbing BarnFostr. 122 (1892). Repet var starkt frestat genom den tunga belastningen. Högberg Utböl. 1: 44 (1912). I .. frestande situationer. KKD 9: VII (1913). — särsk. (i sht i fackspr.) ss. vbalsbst. frestning, spänning, tryck, sträckning, påfrestning, ansträngning. Skogman Eug. 2: 202 (1855). Vid en frestning af högst 5,3 och minst 4 tons. Frick o. Trolle 28 (1872). De ställen af seglen som äro mest utsatta för frestning. UFlott. 2: 42 (1881).
5) (numera bl. arkaiserande, i högre stil) erfara, röna, utstå, genomgå, pröva på, smaka på; jfr 1 d α. Den .. / Som til et allmänt gagn och Foster-Landetz bästa, / Beswär och fahra mer än andra welat frästa. Brenner Dikt. 1: 200 (1687, 1713). Gifve Gudarna at I aldrig måtte fresta sådanna Olyckor! Ehrenadler Tel. 880 (1723). Ömsint mera den är, som sjelf det vidriga frestat. Nicander GSann. 157 (1767). Vill du med din inbillningskraft fresta samma rön som Wagner, alkemisten, i sina deglar och retorter. Rydberg RomD 8 (1876). Frändefall jag frestat. Bååth Dikt. 149 (1879). — särsk. [urspr. till 1: pröva ngt köpt; jfr språkprovet från 1906 under 1 a] (†) i uttr. fresta köpet: umgälla för vad som gjorts, ”sota för sina synder”. Ney, kom säger jagh rätt snarligh / Nu skall tu fresta köpet. Brasck TyKr. K 1 b (1649).
II. [med anslutning till I 5 o. 1 d α (trol. gm förmedling av d.) av t. fristen (se FRISTA, v.2), i uttr. das leben l. ein kümmerliches dasein fristen o. d.] (i skriftspr.) med obj. betecknande liv, tillvaro, existens l. dyl.: (under en mer l. mindre hård kamp för tillvaron) uppehålla (livet), föra (en så l. så beskaffad tillvaro), leva; företrädesvis om person. Fresta livet, äv. allmännare: leva, draga sig fram. Här hon (dvs. den övergivna) i en svart, eländig håla / frestar lifvet. Sturzen-Becker 3: 222 (1861). Fiskarlapparne .. fresta ett mången gång bekymmersamt lif. Torpson Norden 287 (1887). Kolonialsockret .. synes .. nu .. fresta en hård existens genom konkurrensen med betsockret. LAHT 1892, s. 7. Det förekom mig som en gåta, hur människorna här ute på stäppen kunde fresta lifvet. Anholm Gog 328 (1895). Spillrorna af den (ryska arbetarklassen) fresta en ömklig tillvaro som arbetslösa i städerna. GHT 1918, nr 285, s. 10.
1) till I 1.
a) (mindre br.) = I 1 a. Sylvius Curtius 627 (1682). (Thackeray) frestade på sin sista utväg, litteraturen. PT 1914, nr 125 A, s. 3. (†) I qväll skall han ut och fresta på sig (dvs. pröva sina krafter). Carlén Rosen 14 (1842).
c) (vard. l. i vitter stil) = I 1 d. Boding Mick. 14 (1741). Pladecius .. fick .. fresta på under sommarferierna med yxa, plog och spade. Hagström Herdam. 2: 254 (1898). Vi skola fresta på att anfalla Italienarnas lättja. Wulff Leopardi 89 (1913).
3) (i sht vard.) till I 4: taga (ngn l. ngns krafter osv.) starkt i anspråk, hårdt anlita, anstränga; äv. (i sht opers.) utan obj.: vara ansträngande l. prövande osv.; vara påkostande, kosta på, kännas svårt l. bittert. Många äthare fresta på mathsäcken. Grubb 764 (1665; ordspr.). Backarna frestade på benen och lungorna. Kongo 2: 434 (1888). Usch, hvad det frestar på, sa’ han, som skref bref till sin käresta. LfF 1917, s. 208.
4) (föga br.) till I 5: erfara, röna, pröva på. Gifter du dig, får du fresta på! CVAStrandberg 4: 299 (1857). —
(I 1 a) -KARL. (i Finl., särsk. på Åland, i fråga om ä. förh.) var o. en av de karlar som vid behov skulle åtfölja ”huvudpostföraren” för att pröva isens styrka. FFS 1881, nr 10, s. 115. —
(I 1 a) -TID.
1) (†) prövotid, observationstid. För Päst och annan svår gångbar siukdom ställes (skepp) under freste-tid eller så kallad quarantaine. FörsäkrHafveristadga 1750, s. 16.
2) [bildat i anslutning till FRESTMARK, som felaktigt hänförts till FRESTA] (i fråga om förh. före 1906, i sht jur.) tid inom vilken den som köpt l. tillbytt sig en häst äger att rygga köpet l. bytet (i 1734 års lag bestämd till tre dygn). HB 1: 4 (Lag 1734). Inom laga frestetid .. (yrka på) köpets återgång. 1NJA 1904, s. 387.
Spalt F 1458 band 8, 1926