Publicerad 1927   Lämna synpunkter
FÖRSKÄRA fö3r~ʃä2ra l. fœ3r~, l. ~ʃæ2r-, v.3 -skär, -skar-, -skuro, -skurit, -skuren. vbalsbst. -ANDE, -NING.
Etymologi
[till FÖR- I 2]
tekn. till ledning vid ytterligare bearbetning o. d. skära (ett snitt o. d. i ngt); göra ett första snitt l. det första snittet (i ngt). Under hyfvelns framskjutande förskär nyssnämnde små knifblad 24 paralella snitt. Eneberg Karmarsch 1: 136 (1858).
Avledn.: FÖRSKÄRARE3~200, sbst.2 (sbst.1 o. sbst.3 se under FÖRSKÄRA, v.2 resp. v.4), r. l. m. tekn. kniv (del av redskap o. d.) medelst vilken förberedande snitt o. d. göras. TT 1874, s. 113. särsk. å plog; jfr SKUM-RIST. Hahnsson (1896). TT 1899, M. s. 38.
Ssgr: förskärar- l. förskärare-järn. å hyvel. Eneberg Karmarsch 1: 199 (1858).
-tand. å borr. Schulthess (1885). HbPedSnick. 107 (1890).

 

Spalt F 3174 band 9, 1927

Webbansvarig