| Publicerad 1928 | Lämna synpunkter |
GENOMGÅ je3nom~gå2, v. -går, -gick, -gingo, -gått, -gången; se för övr. GÅ. vbalsbst. -ENDE; jfr GENOMGÅNG.
1) gående passera igenom (ngt), vandra igenom (ngt); vanl. allmännare (särsk. om sak): passera igenom (ngt); äv.: genomtränga (ngt); äv. i bild; numera företrädesvis mer l. mindre oeg., i fråga om en bl. tänkt rörelse: sträcka sig genom (ngt), gå fram genom (ngt), gå tvärs igenom (ngt); numera i sht i sup. o. p. pr. (se särsk. b) samt ss. vbalsbst. -ende. Ia it swärd warder och genom gångende thina siäl. Luk. 2: 35 (NT 1526; Bib. 1917: genom din själ skall ett svärd gå). At wij .. thenna jemmerdalen wäl igenom gåå. OMartini Pred. E 2 b (1606). Ljusstrålarne från föremålet brytas vid genomgåendet af prisman. Fock 1Fys. 296 (1854). Ett annat bergsystem genomgår östra Spanien på bägge sidor om floden Ebro. Svedelius Statsk. 4: 359 (1869). Efter att hafva skyndsamt genomgått den qvafva staden, togo vi vägen inåt landet. Kongo 2: 155 (1888). Vi genomgingo ett stort magasinsrum, i hvilket tobaken låg i sina omslag af palmbark. Melander Långtur 158 (1896). — särsk.
a) (i fackspr.) medelst borr l. spade o. d. tränga igenom (ngt); i sht i pass. (särsk. i p. pf.). TT 1872, s. 261. Högst betydande svårigheter uppstodo vid arbetets utförande i följd af beskaffenheten hos de mera än 30 meter mäktiga lösa jordaflagringar, som måste genomgås, innan fast sandstensgrund nåddes. 5SvGeolU 6: 269 (1915).
b) (i sht i fackspr.) i p. pr. i adjektivisk anv. Marklin Illiger 43 (1818). Hof med genomgående och genomlöpande spricka i tådelen. Bergman Hofbesl. 149 (1905). Karmen (dvs. dörrkarmen) göres i allmänhet ”genomgående”, d. v. s. lika djup, som väggen är tjock. 2NF 26: 114 (1917). — särsk.
α) i uttr. genomgående ljus, genomfallande ljus; motsatt: återkastat ljus. Genomskinliga och genomlysande föremål hafva vanligen samma färg i genomgående ljus (d. v. s. då föremålet hålles mellan ögat och ljuskällan) som i återkastadt. NF 5: 594 (1882).
β) (i sht i fackspr.) i vissa trafiktermer. Genomgående tåg, tåg som framföres över en sträcka som omfattar flera banor l. bandistrikt; långgående tåg; motsatt: lokaltåg. Genomgående tågväg, genomfartstågväg. Genomgående vagn, i tågsätt på en viss bana insatt vagn som, destinerad till plats på en annan bana, befordrar resande ända fram till denna plats (varigm de befrias från det besvär som eljest följer med tågombyte). Genomgående gods, transitogods, genomfartsgods. Genomgående taxa, samtrafikstaxa. Genomgående konossement (i fackspr.), genomgångskonossement. Gods mottages (på öresundsbåtarna) för vidare befordran efter billiga, genomgående taxor till och från de flesta europeiska och transatlantiska platser. LdVBl. 1890, nr 134, s. 1. Till främjandet af persontrafiken skall äfven inrättandet af genomgående vagnar å ångfärjan i hög grad bidraga. VFl. 1908, s. 35. Som uppsamlingståg för större genomgående tåg äro motorvagnar särdeles lämpliga. 2NF 37: 617 (1925).
γ) boktr. om rad: som har sin fulla bredd, hel; äv. i uttr. genomgående bredd, i fråga om sådant tryck där sidan icke avdelats i spalter. Täubel Boktr. 2: 38 (1823). (Stockholms Dagblad) utgafs (till en början) i qvartformat 205 × 206 mm., med omvexlande fyra, åtta till tolf sidor per nummer, satta med petit fraktur på genomgående bredd. SD 1900, nr 161, s. 6.
δ) mus.
α’) om orgelstämma vars tonomfång sträcker sig från den lägsta till den högsta tonen i en manual l. pedal. Höijer MusLex. (1864). Hennerberg (o. Norlind) 1: 107 (1912).
β’) om ton l. ackord som, främmande för den i ett tonstycke för tillfället rådande harmonien, inskjutes mellan två harmoniska huvudtoner l. ackord för att melodiskt förmedla övergången dem emellan. Mecklin BegTonk. 18 (1802). Berg Jadassohn 56 (1901).
2) bildl. (jfr 3), med anslutning till GENOM 2 b: överallt l. ständigt l. oupphörligt framträda l. göra sig märkbar i (ngt); alltigenom utmärka (ngt) l. sätta sin prägel på (ngt). Fosterlandskärleken hvilken mindre såsom ett dödt bud än som en lefvande anda genomgår hela det gamla testamentet, kommer aldrig till orda i det nya. Thomander 2: 57 (1831). Det nödvändiga sammanhang, hvilket genomgår all verklighet, vare sig timlig eller evig. Wikner Tank. 198 (1872). Liberal eller konservativ: dessa äro de båda strömningar, som genomgå alla tider. Rundgren i 3SAH 2: 100 (1887). En stark, nästan trotsig lidelse genomgår hela detta stycke. Söderhjelm Runebg 1: 347 (1904). — särsk. i p. pr. i adjektivisk (o. adverbiell) anv.: som framträder l. gör sig märkbar överallt l. ständigt l. på alla (l. ett stort antal) punkter av ngt; som utföres fullständigt l. i alla detaljer; fullständig, komplett; grundlig; karakteristisk. En stor och genomgående ensidighet. Fryxell Arist. 3: 8 (1846). Kortspelandet i herreklassen, bränvinssupandet i bondeklassen finner Lloyd vara genomgående folklyten. Wieselgren Samt. 140 (1876, 1880). Günther (hade) .. af en genomgående reparation varit förhindrad att flytta in i bostaden. De Geer Minn. 1: 170 (1892). Att ta vara på allt och inte förakta det lilla är ett genomgående drag för den småländska hemslöjden. Sandström NatArb. 1: 151 (1908). Landskapet i östra Skåne synes mig genomgående vara allvarligare än den övriga delen av provinsen. Böök ResSv. 40 (1924).
3) bildl. (jfr 2), med anslutning till GENOM 2 d.
a) med anslutning till GENOM 2 d α: successivt behandla l. undersöka l. ägna sin uppmärksamhet åt de olika delarna av (ngt) l. de olika enheterna i (en viss grupp av föremål l. företeelser); genomse; genomläsa; genomtänka; arbeta sig igenom (en bok, en lärokurs); preparera (en läxa). Genomgå ngt i minnet, i tanken. Genomgå registret till en bok. De i klassen genomgångna kurserna. Genomgå läxan på förhand med eleverna. Således äro nu the fem Christendomsens Lärestycker i genom gångne. Emporagrius Cat. S 1 b (1669). Jag (har) nu korrteligen genomgått Frällsets friheter och förmåner. Botin Hem. 2: 149 (1756). Hela stora verk genomgick han ifrån perm till perm. Svedelius i SAH 39: 50 (1864). (Kristus) begynte att genomgå Moses och alla profeterna och uttydde för dem vad som i alla skrifterna var sagt om honom. Luk. 24: 27 (Bib. 1917).
b) med anslutning till GENOM 2 d β: genomleva, erfara, uppleva, utstå, undergå, komma till slutet av (ngt) o. d.; särsk. med obj. betecknande förändring, kris, utveckling o. d. resp. lidande, sorg, sjukdom, operation, kur o. d.; stundom: bestå i (ett prov); förr äv. (med nära anslutning till c): genomkämpa (en strid). En skiöldh, medh huilkom som sancte Paual segher samma stridh best genom gååsz. OPetri MenFall F 5 a (1526). Ho hinner at upräkna alla de olyckor, som Borgerskapet då måste igenomgå under denna träldoms tiden? Oelreich 23 (1755). Samma utveckling, som hvarje individ genomgår, måste ock i stort hela slägtet genomgått. Fries BotUtfl. 2: 39 (1852). En brunnskur skulle genomgås (i Ronneby) af Carolines syster Betty. De Geer Minn. 1: 120 (1892). Jesus sade till .. (Sebedeus’ söner): .. Kunnen I dricka den kalk som jag dricker, eller genomgå det dop som jag genomgår? Mark. 10: 38 (Bib. 1917). — särsk. med anslutning till GENOM 2 d β slutet: ss. elev följa undervisningen i (en klass l. skola l. utbildningskurs) från dess början till dess slut; avlägga (en examen). Gymnasiorum Ephori .. anmanas .. at .. tilhålla Gymnasisterna, at ej förr öfvergifva Gymnasium, än de det helt och hållit genomgådt. EcclSaml. 4: 475 (1724). Med njuggan nöd genomgick han ändtel. auscultant-examen. Porthan BrefCalonius 470 (1798). Man må icke tro, att svårare examina afskräcka alla dem, som hafva svårt att genomgå dem. De Geer Minn. 2: 280 (1892). SFS 1908, nr 71, s. 3.
c) (†) med anslutning till GENOM 2 d γ: utföra, fullborda, genomföra. At andre wäl kunne finnas, som medh större lof än iagh kunne thetta igenomgåå och vthrätta. Skytte Or. A 2 b (1604). Cröningen är wäl till ända och wackert igenomgången. RARP 4: 452 (1650). En Gud moste han wara, at kunna igenom gå återlösznings wercket. Swedberg Cat. 214 (1709). LoW (1862; med hänv. till genomföra).
Spalt G 262 band 10, 1928