Publicerad 1929   Lämna synpunkter
GLÖGG glög4, r. l. m.; best. -en; pl. (i bet. ”glas glögg”) -ar.
Ordformer
(glödg 1857—1874. glögg 1828 osv.)
Etymologi
[elliptiskt av uttr. glödgat vin l. brännvin o. d. (se GLÖDGA I 1 b)]
dryck bestående av glödgat vin l. brännvin l. glödgad konjak o. d. med tillsats av socker o. kryddor l. dyl.; äv. (föregånget av obest. art. samt i pl.): glas av ifrågavarande dryck. Brygga glögg. Dricka, ta en glögg. CFDahlgren Ungd. 1: 147 (1828). Sedan .. kaffet var drucket, och den kära glödgen förtärd af drängarne. Lilljebjörn Minn. 120 (1874). Hembygden 1915, s. 81. — jfr JUL-, VIN-, VÅR-GLÖGG m. fl.
Ssgr: GLÖGG-BÅL. jfr BÅL, sbst.2 1. Tamm SammansOrd 43 (1900). —
-GLAS. Böök 1Ess. 244 (1913). —
-PANNA. Engström Glasög. 191 (1911).
Avledn.: GLÖGGA, v.2 (vard.) dricka glögg. Östergren (1925).

 

Spalt G 632 band 10, 1929

Webbansvarig