Publicerad 1929   Lämna synpunkter
GNIST gnis4t, r. l. m.; best. -en.
Etymologi
[kortform för GNIST-TELEGRAF(I)]
(företrädesvis i fackspr., i sht förr) trådlös telegraf(i) enligt gnistsystem, gnisttelegraf(i). PT 1911, nr 7, s. 2. Fyrskeppet är utrustadt med ”gnist”. VFl. 1912, s. 71. BygdFolk 199 (1927).
Ssgr (företrädesvis i fackspr., i sht förr): GNIST-APPARAT. apparat för gnisttelegrafering. 2UB 10: 90 (1906). Östergren (1925). —
-HYTT. (numera knappast br.) sjöt. o. sjömil. på fartyg: radiohytt. SDS 1910, nr 218, s. 8. —
-INGENJÖR. (numera knappast br.) sjömil. radioingenjör. SFS 1916, s. 1261. Därs. 1918, s. 2328. —
-MATROS. (numera knappast br.) sjömil. radiomatros. Gnist- och torpedmatrosernas utbildning och organisation. SFS 1911, Bih. nr 6, s. 31. SD 1915, nr 15, s. 12. —
-OFFICER. (numera knappast br.) sjömil. radioofficer. PT 1912, nr 218, s. 2. SD 1914, nr 81, s. 5. —
-STATION. station för gnisttelegrafering. VFl. 1909, s. 140. SvD(B) 1925, nr 354, s. 2. —
-STÖRNING. av gnistsändare förorsakad radiostörning. SvD(B) 1925, nr 354, s. 2. —
-SYSTEM. den tidigare ensamt brukliga, numera sällan använda form för trådlös telegrafering som utmärkes därav att sändningen utföres med gnistsändare, motsatt: system med rörsändare. 2NF 28: 743 (1918).

 

Spalt G 656 band 10, 1929

Webbansvarig