Publicerad 1929   Lämna synpunkter
GNISTA, v.1 -ade, l. GNISTAS, v. dep. -ades. vbalsbst. -NING.
Ordformer
(gnista 1582—1844. gni(j)stas 1640—1784)
Etymologi
[sv. dial. (Finl.) gnista, d. gniste; jfr nor. o. isl. gneista; avledn. till GNISTA, sbst.]
(†) gnistra. Så hårdt dundra och liunga, at then stenoghe wäghen gnistar. PErici Musæus 3: 134 b (1582). Klingorne skola gnista kring Hielmarne. Mörk Ad. 1: A 2 a (1742). Sjöberg SthmHeml. 69 (1844). — jfr UT-GNISTA.

 

Spalt G 661 band 10, 1929

Webbansvarig