GUCKA, v.2
Etymologi
[sv. dial. gucka, gunga, vicka, nicka, hoppa; möjl. eg. om gökens rörelser under galande o. utgående ur GUCKA, v.1; jfr GUCKA, sbst.]
(†) Gukka, .. (dvs.) Vicka up och ned såsom Gukku, när han ropar. Schultze Ordb. 1568 (c. 1755).
Spalt G 1242 band 10, 1929
Webbansvarig
admin_saob@svenskaakademien.se