| Publicerad 1930 | Lämna synpunkter |
1) (numera bl. i fackspr.) till HAMN, sbst.3 1; om fartyg l. båt (o. personer ombord på sådana): löpa in i en hamn, komma i hamn; lägga i land, lägga till, landa; äv. (numera bl. i Finl., mindre br.) i förb. med rörelseadverb l. (mera sällan) prep. till. SthmStadsord. 1: 90 (1642). Ja väl; de redan hamna / Til bryggan. Kellgren 1: 116 (1788). Han föll af för att taga lä och sköt snart in i en vik, där han kunde hamna. Strindberg Hafsb. 186 (1890). Siwertz Sel. 2: 90 (1920).
2) till HAMN, sbst.3 2; i överförd anv.: komma till det önskade målet; komma till ro, komma i ro o. säkerhet; numera föga br. o. övergående i bet. 3. Prytz OS G 1 a (1620). Wäl! det tör wara tijd at hambna någon städz. ÖB 27 (1712; yttrat av en person som skall gifta sig). Tack Himmel för den Ro! hvar i vårt land fått hamna. Frese VerldslD 143 (1721, 1726). I min Faders hus äro många boningar .. der hamnar den pröfvade själen. Wallin Rel. 3: 399 (1831). När vi för Hans (dvs. Guds) öga hamna, / flammar i vår själ den (dvs. kärleken) än. Wecksell SDikt. 145 (1860). Hamna i grafven. Sundén (1885).
3) komma någonstädes hän o. stanna där; i sht med bibetydelse av ngt slumpartat o. oberäkneligt; förr i förb. hamna och lända; ofta om sak; särsk. bildl. i uttr. hamna i ngt, om förhållandet att slutligen komma att stanna vid en viss åsikt, i ett visst själstillstånd o. d. som utgör ngt lägre i förh. till utgångspunkten, stanna i (ngt). Hamna i rännstenen, i finkan, i galgen, på fattighuset, på teatern, på ett kafé. Jag hamnade midt i salen. Dhenne långe wägen faller mig så ganska swår och bekostesam att reesa med mindre iag weet hwar iag skall hampna och lända. VDAkt. 1670, nr 199. War säcker på, att tu (dvs. drinkaren) med den rijke Fråssaren skall hamna och nederfara uti Helwetis .. Kiäfftar. Fernander Theatr. 34 (1695). Deremot hafva .. filosofer .. stundom, efter att hafva utgått från fordran på politisk frihet, hamnat i de mest despotiska former för dennas realiserande. Snellman Stat. 343 (1842). En af dess (dvs. Lunds universitets) lärjungar, Johan Otter, hamnade i Paris såsom professor i orientalspråk. Weibull o. Tegnér LUH 1: 156 (1876). Mannen hade .. hamnat på ryggen i en snödriva. Söderhjelm Uppror. 180 (1918). Kontanta övertalningsmedel, av vilka betydande belopp lära ha hamnat i vissa polismäns fickor. SvD(A) 1929, nr 99, s. 14. (†) Therföre låte wij thenne Stadgan, som vthtryckeligen sträfwer emot Apostelen Paulum, fara dijt han hamna skal. Schroderus Os. III. 1: 283 (1635; i bild). — särsk. (numera bl. i Finl.) i förb. med rörelseadverb l. (mindre ofta) prep. till. Iag .. är owiss hwart iag skall hamna och stanna. VDAkt. 1712, nr 166. Hvart den originelle samlingen af Gr. Ax. Oxenstiernas correspondence .. må hamnat, är mig obekant. Porthan BrefSamt. 1: 119 (1785). Bååth Allf. 111 (1884). (Pojken) var föräldralös och utan några släktingar i byn, dit han hamnat Gud vet på hvilket sätt. Zilliacus Hågk. 150 (1899).
Spalt H 224 band 11, 1930