Publicerad 1930   Lämna synpunkter
HANKA haŋ3ka2, v.1, i vissa trakter (särsk. i bet. 2 o. 3) äv. HÅNKA hoŋ3ka2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING.
Ordformer
(hank- 1851 osv. hånk- 1911—1930)
Etymologi
[sv. dial. hanka o. hånka; jfr d. hanke, nor. dial. hanka o. honka, nyisl. hanka, shetländska hank; till HANK, sbst.1]
1) (i vissa trakter, vard.) till HANK, sbst.1 1: (med händerna) draga in (en rev l. lina) så att den lägger sig i ringar l. bukter; lägga (ett nät) i bukter; äv. allmännare: draga upp, vinda upp, nysta upp. SvTyHlex. (1851). (Kolaren) skulle gå bort med sin bytta för att hämta (vatten), hankande utur Klåbbekälla. Rääf Ydre 1: 67 (1856). När man upptager den lagda refven, lägges denna i vabba d. v. s. hankas i en hög. Arwidsson o. Ohlson 16 (1911). (Haneson o.) Rencke 96 (1923).
2) till HANK, sbst.1 2. — särsk.
a) landt. till HANK, sbst.1 2 a: förse (en gärdsgård) med störband. Björkman (1889).
b) (i vissa trakter, starkt vard.) hejda o. kvarhålla resp. taga med sig på sin väg; särsk. i fråga om ingripande av polis: ta; äv. allmännare: få. Han hankade mig på gatan. Han blev hankad av polisen. Uhrström Sthmska 53 (1911). SvD 9/1 1927, Söndagsbil. s. 5. NysvSt. 1930, s. 187.
3) [jfr motsv. anv. i nyisl.] (förr) med. o. veter. till HANK, sbst.1 3: ”sätta hank” på. Vennerholm o. Svensson 189 (1892). Väring Frost. 231 (1926). FinlSvFolkd. VII. 5: 744 (1927).
Särsk. förb.: HANKA IHOP. (†) till 2: samla, föra ihop, förena. Mykid Folk haffuer H(ans) F(urstlige) N(åde) sanked ihop .., ther hankes ihop altt thz som tiene will. HB 2: 292 (1596). —
HANKA IN10 4. (mindre br.) till 1: hala in. Hanka fisken in i ökstocken. SkandFisk. 8 (1836). —
HANKA TILL SIG10 4 0. (vard., mindre br.) till 1 l. 2 b: draga till sig. Jag hankade till mig strumporna och gjorde mig i lag att stiga upp. Fröding ESkr. 2: 53 (1892). —
HANKA UPP10 4 l. OPP4. i sht fisk. till 1: draga upp, draga in, vinda upp. Sundén (1885).

 

Spalt H 420 band 11, 1930

Webbansvarig