| Publicerad 1930 | Lämna synpunkter |
HASA ha3sa2, v.2 -ade. vbalsbst. -ANDE.
i fråga om långsamt l. besvärligt förflyttande: släpa.
1) (vard.) intr.
a) förflytta sig trögt l. långsamt l. med möda l. motvilligt l. med släpande steg; äv. med subj. betecknande fötter l. skodon o. d.; jfr ASA, v.2 I 3. Ödman VårD 1: 101 (1887). Gå och hasa (med fötterna). Klint (1906). Nu hasade flyttlasset inåt stan. Siwertz Sel. 1: 83 (1920). — särsk.
α) (†) närmande sig bet.: larva, traska. Du weth Hans hur’ jagh ä gespring / I skogen haasa runt omkring. Kolmodinus Gen. B 7 a (1659).
β) med tanke på det vid släpandet osv. frambragta ljudet. Bellman 5: 357 (1773). Från klädkammaren hördes ett hasande ljud. Bergman Mark. 286 (1919).
b) (under friktion o. därför långsamt) glida l. ”åka” l. rutscha l. ”kasa”; ofta i fråga om glidande nedför ett sluttande plan; jfr ASA, v.2 I 1. Kræmer Orient. 170 (1866). Lasset .. hasade med hästen efter nedför den så kallade Besvärsbacken. SD(L) 1894, nr 67, s. 4. Medan (klock-)lodet hasade tungt mot fodralet. Hallström DödFall. 1 (1902). Hatten hasade fram och tillbaka, allt efter som hon kastade med huvudet. Nordström Amer. 69 (1923). (†) (En hjulsnodd av ullgarn) hasar icke utan drager jämnt och väl. Carlström Spinnm. 26 (1832). — särsk. med tanke på det vid glidandet osv. frambragta ljudet. Ett hasande hördes på (fönster-)luckan. Blanche Tafl. 3: 306 (1849, 1857).
2) tr.
a) (vard.) vid gående släpa l. draga (fötter l. skodon o. d. tungt efter sig); jfr ASA, v.2 II 1. En som hasar fötterna efter sig när han går. Deleen 691 (1836). Bönderna hasade sina jordiga träskor över ekgolven. Heidenstam Svensk. 1: 296 (1908).
b) (mindre br.) låta (ngt) glida l. ”åka”. Grafström Kond. 243 (1892). Ett klippstycke större än något bland de föregående hasades just öfver kanten. Janson FörstaMänn. 34 (1906).
3) (vard.) refl.; nästan bl. med adverbiell bestämning.
a) = 1 a; jfr ASA, v.2 II 2. SvBrIt. 1: 70 (c. 1700). Nå hvarför hasade du dig inte hit förr? Blanche Bild. 2: 231 (1864). Stödd på kamrater hasade han (dvs. den sårade ringaren) sig hem den 6 km. långa vägen. Skogvakt. 1892, s. 163.
b) = 1 b; jfr ASA, v.2 II 1 c. Hasa sig nedför en lina. Weste (1807). Först föras hästarne ned; de hasa sig och åka kana genom snön och på de otäcka isbeslagna klipputsprången. GHT 1895, nr 245, s. 2. En bagarevagn hasade sig med tjutande bromsar utför en backe. Koch Arb. 31 (1912).
HASA EFTER10 32 l. 40. (vard.) till 1 a. Den enögde hasade efter i sina gula tofflor, ödmjuk och med krökt rygg. Janson Lögn. 285 (1912). —
HASA FRAM10 4. (vard.)
1) till 1 b. (På oxens rygg) låg .. en giord, .. h(vil)k(e)n hölt mot manken, att zelen eij skulle hasa fram. Linné Skr. 5: 205 (1732). Vagnen hasade fram som på medar. SD(L) 1905, nr 77, s. 4.
2) refl., till 3. SvSaml. 1: 20 (1763). Han .. börjar hasa sig gränsle fram ut efter takåsen. Blanche Våln. 511 (1847). Med släpande steg hasade han sig fram genom gatorna. Heidenstam End. 159 (1889). PåSkid. 1928, s. 21. särsk. bildl. Spörjes, huru man kan hasa sig fram till Riksdagens slut — ty icke lärer någon regering kunna formeras så länge vi äro tillhopa. Stenhammar Riksd. 2: 138 (1840). —
1) till 1 b. Palmstedt Resedagb. 81 (1779). Peter hasade ner ur trädet. Siwertz Sel. 1: 38 (1920). Strumporna hasade gärna ned över knäet, ty strumpebanden löpte nedanför kring benet. Linder Tid. 109 (1924).
HASA UPP10 4 l. OPP4.
1) (vard.) till 1 b. VetAH 1751, s. 51. (Hård) strök ned sina benkläder, som hasat upp. Tavaststjerna Inföd. 8 (1887).
3) (vard.) refl., till 3 a. Mannen hasade sig upp och fattade en åra. Janson Par. 75 (1900). DN(A) 1929, nr 224, s. 6. —
HASA UTFÖR 10 40 l. 04, äv. 3~2, l. (bl. ss. adv.) UTFÖRE400, äv. 3~20 l. 032. (vard.) refl., till 3 b. Blanche Våln. 102 (1847). Till slut måste jag, för att komma ned igen (från moränhögarna), hasa mig utför mellan blocken. Hedin Pol 1: 141 (1911).
Spalt H 490 band 11, 1930