Publicerad 1930   Lämna synpunkter
HELL, äv. HEL, adj.2 oböjl.
Ordformer
(heel FormPuerColl. A 2 b (1579). hel Ps. 1695, 131: 10. hell Gevaliensis Jos. 39 (1601), Ljunggren SVH 1: 166 (i handl. fr. 1779). häl Jesus lärer i templet 8 (c. 1550), Brasck FörlSon. B 3 b (1645). häll TobCom. A 4 a (1550), Runius Dud. 2: 87 (c. 1713))
Etymologi
[jfr fsv. liff häl oc säl. Samma ord som HEL, adj.1, med regelbunden förkortning av e framför ll i nom. sg. m.; jfr HELL, interj. o. sbst.]
(†) i sammanställningen hell (och) säll, välbehållen; lycklig, lycksalig, säll; ofta i hälsningar o. avskedsönskningar (jfr HELL, interj.). (Tobias) kom til sin fadher, bådhe häll och säll. TobCom. A 4 a (1550). Gudh beware eder både häl och säl. Jesus lärer i templet 8 (c. 1550). Hell och säll, är migh then Dagen (då Gud inför mig i paradiset)! PJAngermannus Visit. Aa 8 b (1604). Siter häl och säll herre. Verelius Gothr. 117 (1664). Ps. 1695, 389: 10. Farväl, lef alltid hell och säll. Ljunggren SVH 1: 166 (i handl. fr. 1779).

 

Spalt H 702 band 11, 1930

Webbansvarig