Publicerad 1931   Lämna synpunkter
HIND hin4d, sbst.1, f. l. r.; best. -en; pl. -ar (Linné Sk. 366 (1751) osv.) ((†) -er Job 39: 4 (Bib. 1541), Lilljeborg Däggdj. 797 (1874); -or Möller (1790, 1807)).
Ordformer
(hin(n) 1569—1774 (: hinnarne, pl. best.). hind(h) 1537 osv.)
Etymologi
[fsv. hind, motsv. (delvis med annat stamslut) d., nor. o. isl. hind, mnt. hinde(n), mnl. o. holl. hinde, fht. hinta, t. hinde, eng. hind; sannol. av germ. hemð- o. besläktat med gr. κεμάς (gen. –άδος), hjort i andra året, ävensom sanskr. ṧáma- o. lit. szmúlas, hornlös; i så fall eg.: den hornlösa, i motsats till hannen, ”den behornade” (jfr HJORT); se ELidén i ZeitschrVerglSprachf. 40: 257 ff. (1905)]
(i sht i fackspr. o. i vitter stil) (fullväxt) hona av hjortdjuret Cervus elaphus Lin., kronhjort, l. Dama dama Lin., dovhjort; jfr HJORT-KO; äv. allmännare, om hona av andra hjortdjur (utom älg o. ren). G1R 11: 293 (1537). Palmchron SundhSp. 85 (1642). Hinden .. saknar horn. Nilsson Fauna 1: 297 (1820). Fria fantasier hvilka, betraktade såsom ett helt, .. stundom kallades Törnrosens Bok, stundom En irrande Hind. Almqvist (1832; boktitel). 4Brehm 2: 89 (1921; om hona av dovhjort). — jfr DOV-, KRON-, RÅ-HIND m. fl., ävensom HJORT-HINDS-HUD. — särsk.
a) (i vitter stil) i jämförelser; särsk. med tanke på hindens snabbhet o. skygghet. Glädh tigh aff tins vngdoms hustru, Hon är liuffligh såsom een Hind, och täck såsom een Råå. Ordspr. 5: 19 (Bib. 1541). Runeberg 1: 343 (1841). (Hästen) kunde springa som en hind. Jansson Bondek. 20 (1929).
b) (i vitter stil, föga br.) bildl., om ung kvinna, i sht ngns älskade. Wivallius Dikt. 56 (1630). Dig får jag aldrig till mitt hjärta sluta, / min ljufva ros, min kärleksfulla hind. Josephson SvRos. 67 (1888).
c) (förr) i namn på vissa lekar. Taga hinden i hagan. Broman Glys. 2: 155 (c. 1720). Vargen och Hinden. Stiernstolpe SällskL 9 (1817).
Ssgr: A: HIND-BÄR, se d. o. —
-KALV. (hind- 1538 osv. hinde- c. 1580—1700) (i sht i fackspr.) honkalv av kron- l. dovhjort; ofta motsatt: hjortkalv. VarRerV 52 (1538). Cavallin (1875).
B (†): HINDE-KALV, se A. —
-KO. hind. Hamb. (1700).

 

Spalt H 919 band 11, 1931

Webbansvarig