Publicerad 1931   Lämna synpunkter
HIRA hi3ra2, r. l. f.; best. -an.
Ordformer
(hi(j)ra 1538—1921. hyra c. 1645)
Etymologi
[fsv. hira, yrsel; jfr sv. dial. (Gotl., Östergötl.) hira, hera, yrsel, raglande, förvirring; till HIRA, v.]
(i vissa trakter, bygdemålsfärgat)
1) yrsel, svindel. VarRerV 15 (1538). Hira, ther man tycker alt löper omkring som man seer. Linc. Mmmm 2 b (1640). Cannelin (1921). — jfr HUVUD-HIRA.
2) hos boskap: kringsjuka. IErici Colerus 2: 140 (c. 1645). Dalin (1852). WoJ (1891).

 

Spalt H 946 band 11, 1931

Webbansvarig