Publicerad 1932   Lämna synpunkter
HOPPA hop3a2, sbst.4, r. l. f.; best. -an; pl. -or.
Etymologi
[avledn. till HOPPA, v.1 2]
om föremål som ”hoppar”.
a) ett slags fyrvärkeripjäs; jfr GRÄSHOPPA 2 a. Kaudern Mad. 35 (1913).
b) vävn. tråd som avsiktligt l. gm felvävning icke har blivit bunden (utan liksom hoppat upp o. lagt sig ovanpå väven). Ekenmark Smndr. 32 (1823).
c) [namnet syftar trol. på de rörelser som det halstrade föremålet gör på glöden] i ssgn GLÖD-HOPPA.
d) [jfr FORDHOPPA, om fordbil] (vard., mindre br.) om liten, icke förstklassig bil. De små hopporna gingo hostande på den andra (växeln) och kröpo långsamt uppför sluttningen. Langlet Sieburg GudFr. 164 (1931).
Ssgr (till b, vävn.): A: HOPP-DRÄLL. [jfr sv. dial. (Skåne) springdräjel ss. benämning på samma slags väv] benämning på dräll med hoppor. RedNordM 1919, s. 7. —
-RANDIG. (†) med ränder bestående av hoppor. En röd- och hvit, hopprandig Klädning. DA 1824, nr 185, Bih. s. 4. —
-TRÅD. hoppa. Ekenmark Lb. 27 (1847). —
-TYG. tyg med hoppor. HemslöjdsutstSthm 1880, s. 232.
B (bygdemålsfärgat): HOPPE-TÄCKE. täcke vävt med hoppor. KatalIndUtstSthm 1897, s. 61.
Avledn. (till b): HOPPIG, adj.2 (†) i uttr. hoppigt tyg, om visst slags tyg med hoppor. Ekenmark Mönst. 4 (1826).

 

Spalt H 1176 band 11, 1932

Webbansvarig