| Publicerad 1932 | Lämna synpunkter |
HÖNSA hön3sa2, v.2 -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING.
1) (†) bestå traktering, när man upptages i ett lag l. första gången besöker ett ställe; jfr HÖNS-UNGE 1. Den, som första gången besöker marknaden, kallas hönsunge och måste, som det heter, hönsa, det är bestå någon tractering en afton. Læstadius 1Journ. 129 (1831; i fråga om marknaden i Arjeploug). Dalin (1852; ang. ss. ”pop.”).
2) sjöt. urspr., om nybliven sjöman: traktera sina kamrater vid passerande av ngn viktig punkt l. linje, t. ex. Kullen, Hoburgen (på Gotland), Gibraltar o. i sht ekvatorn; äv. (o. numera vanl.) med subj.-växling med avs. på nybliven sjöman o. d.: ”döpa” (se d. o. 2 d β), ävensom i fråga om iscensättande av l. deltagande i de upptåg som bruka vara förbundna med dylikt ”dop”; särsk. ss. vbalsbst. -ning, ss. benämning på denna ceremoni (o. därmed förbunden traktering l. gåva). Ni har ännu intet hönsat. Bered er på det, då ni passerar Kullen, då skall ni traktera besättningen eller döpas. Tersmeden Mem. 1: 143 (c. 1780). Sekreteraren med sin mönsterrulla höll omutlig reda på hvar enda en icke förut hönsad. Melander Långtur 47 (1896). Bergdahl Antip. 48 (1906). Vid Gotlands södra udde, där man ”hönsar för Hoburgsgubben”. Smith (1916).
Spalt H 2364 band 12, 1932