Publicerad 1934   Lämna synpunkter
JÄMTE jäm3te3, m.||(ig.); best. -en; pl. -ar ((†) -er G1R 22: 21 (1551), Frey 1846, s. 213).
Ordformer
(jämpt(t)- (je-) 1551—1671. jämt- (ie-, je-) 1645 osv.)
Etymologi
[fsv. iäm(p)te, motsv. isl. jamti o. jamtr; möjl. eg.: slättbo (jfr feng. emnet, n., plan mark, slätt), i vilket fall ordet urspr. betecknat invånarna i Jämtlands mera lågländta trakter. Jfr: Både Ragunda och Fors socknemän kalla dem, som äro från Hammerdal, Lith m. m. Iemtar: liksom voro de icke själfve Iemtländske inbyggare. NorrlS 1: 105 (1799). — Annorlunda Noreen SprSt. 2: 91 (1900, 1903) samt Hellquist EtymOrdb. (1921)]
person som bor i l. härstammar från Jämtland; jämtlänning; i ssgr äv.: jämtlands-. G1R 22: 21 (1551). ”Jämten och tomten älskar sin häst”, säger ett gammalt ordspråk. Arbman Silv. 47 (c. 1890). Jämten har ofta affärshåg, men är tillknäppt särsk. mot främlingar; han har snabb uppfattning och ett utpräglat sinne för humor. SvUppslB 14: 778 (1933). TurÅ 1934, s. 263.
Ssgr: A: JÄMT-BONDE. (jämt- 1934. jämte- 1570) ArkliR 1567: 26 (1570). TurÅ 1934, s. 259. —
-HUND. (individ av) en viss vargliknande, vid jakt på älg o. björn använd form av den nordiska spetsen; jfr GRÅ-HUND. SvKennelklT 1897, s. 115. Frisendahl BlBjörn. 118 (1921). —
-POLSKA. Jämtpolskan består av huvudsakligen åttondelar och trioler, åttondelarna ofta med punkteringar. ArkNorrlHembygdsf. 1918, s. 116. —
-SKIDA, r. l. f. sport. Jämtskidan liknar den finska med afseende på längd och bredd samt den lappska genom sin hålkäl på undersidan samt afrundning och plattlister ofvan. Balck Idr. 3: 14 (1888).
B (†): JÄMTE-BONDE, se A.

 

Spalt J 390 band 13, 1934

Webbansvarig