Publicerad 1935 | Lämna synpunkter |
KANTON kantω4n, r. (m. Möller (1790, 1807), Dalin (1852)); best. -en, vard. (utom i södra Sv.) äv. =; pl. -er.
1) (i fråga om utländska förh.) landsända, trakt, distrikt; numera bl. dels om underavdelningarna av ett arrondissemang i Frankrike, dels (förr) mil. om de olika rekryteringsområden (ett för varje regemente) i vilka den preussiska staten indelades 1733. BHöijer i LittT 1796, s. 336 (i fråga om franska förh.). Sedan Hebræerne under Josua inkräktat landet, delades det i 12 cantoner efter antalet af stammarna. Palmblad Palæst. 272 (1823). (Den franska) Kantonens .. egentliga betydelse ligger deruti att den bildar enhet vid valen och utskrifningarna samt i judicielt hänseende. NF 5: 207 (1881). Tingsten AnvTakt. Bih. 13 (1887).
2) var särskild av de olika staterna i den schweiziska förbundsrepubliken. Kantonen Bern. Serenius E 4 b (1734). Förbundsstaten (Schweiz) består af 22 smårepubliker (kantoner). 2NF 24: 1270 (1916).
-SKOLA, se B. —
(1) -SYSTEM(ET). [jfr t. kantonsystem] (förr) mil. kantonförfattning(en). Tingsten AnvTakt. Bih. 13 (1887).
B (till 2): KANTONS-FÖRFATTNING, se A. —
-RÅD. [jfr t. kantonsrat] benämning på den lagstiftande myndigheten i en schweizisk kanton. 2NF 33: 869 (1922). —
-SKOLA, r. l. f. (kanton- 1880—1922. kantons- 1912 osv.) [jfr t. kantonsschule] kantonalt högre allmänt lärovärk (bestående av gymnasium o. teknisk skola). Santesson Nat. 154 (1880). LärovKomBet. 1884—85, 2: Bil. B, s. 244. 2NF 33: 869 (1922).
Spalt K 414 band 13, 1935