Publicerad 1935   Lämna synpunkter
KARV kar4v, sbst.2, r. l. m. l. n.?; l. KARVE kar3ve2, sbst.1, r. l. m.; anträffat bl. i obest. form.
Ordformer
(karv (karf) 1801—1904. karve (karfve) c. 1870—1885)
Etymologi
[fsv. karve, m.; jfr sv. dial. karv, n., karve, m., ä. d. karve, fd. carui, nor. karve, m., karvi o. karv, n.; av mnt. karwe (jfr holl. karvij o. t. karbe); av fr. carvi (jfr it. o. span. carvi); ytterst av arab. (al)karavija]
(numera föga br.) växten Carum carvi Lin., kummin; äv. av landtbruksstyrelsen föreslaget ss. namn på Cuminum Cyminum Lin., spiskummin. Nemnich Waarenlex. 724 (1801). Fries Ordb. (c. 1870). Cuminum Cyminum. Karf, ”Spiskummin”. NormFört. 19 (1894). jfr: Vår inhemska Carum carvi, som ursprungligen hette karf. Laurell Växtn. 25 (1904).

 

Spalt K 646 band 13, 1935

Webbansvarig