| Publicerad 1935 | Lämna synpunkter |
KATEGORISK kat1egω4risk, äv. -gå4– (– -gå´-rissk Dalin; kat´egå؛risk även -gω؛r- LoW (1889); kat1egå4risk LoW (1911); kategōrisk (l. -å-) Östergren), adj.; adv. -T.
1) filos. ovillkorlig, obetingad; grundad i sig själv; nödvändig; absolut; motsatt: villkorlig l. hypotetisk. Alla förnuftsbud befalla antingen hypothetiskt .. eller categoriskt. LittT 1797, s. 15; jfr b. Logiskt sanna och i sig nödvändiga begrepp eller categoriskt giltigt vetande. Ribbing Anthr. 37 (1870). — särsk.
a) log. om omdöme med avs. på dess relation: vari predikatet tillägges subjektet utan ngt villkor l. alternativ; om slutsats l. slutledning: vars översats utgöres av ett kategoriskt omdöme; motsatt: hypotetisk o. disjunktiv. VStyckUplKantPhilos. 39 (1798). Afzelius Log. 36 (1839). Borelius Log. 39 (1863). 3NF 15: 257 (1931).
b) om sedelag l. sedligt bud: ovillkorlig, grundad på i människans sedliga medvetande inneboende nödvändighet, absolut; särsk. [efter t. kategorischer imperativ, der kategorische imperativ (Kant)] i uttr. kategoriskt imperativ l. det kategoriska imperativet om (den) allmän(na) viljenorm som säger människan vad hon ovillkorligen o. under alla förutsättningar bör göra, (den) ovillkorlig(a) praktisk(a) förnuftslag(en); stundom i utvidgad l. oeg. anv., om ovillkorligt gällande lag l. regel o. d. Wulf Köppen 1: 164 (1799). Sedelagen är (enligt Fichte) .. kategorisk eller absolut. Nyblæus Forskn. I. 2: 285 (1875). Det kategoriska imperativet betecknar ingången till frihetens och sedlighetens värld. Ahnfelt Et. 1: 3 (1890). Det är ett kategoriskt imperativ inom statslivet att (osv.). SvD(A) 1934, nr 57, s. 4.
2) om uttalande (påstående, svar, försäkran o. d.) l. mening l. beslut l. befallning l. förbud o. d.: bestämd, avgjord l. avgörande, obetingad, ovillkorlig; tydlig (o. klar), oförtydbar; ss. adv. äv.: rent ut, utan omsvep, ”kort o. godt”; äv. om person: bestämd (i sina uttalanden o. d.), äv. övergående i bet.: (själv)säker, diktatorisk. Ett kategoriskt påstående, förbud. En kategorisk försäkran, befallning. Kategoriskt förklara att (osv.). Han vägrade kategoriskt att uttala sig om detta. Kategoriskt avvisa, fördöma, förneka ngt. Att K: M:t behagade gifwa där till ett categoriskt swar. RARP 4: 196 (1649). En chatagorisk resolution. Cavallin Herdam. 4: 378 (cit. fr. 1731). Vi måste bekänna, att vår författare här .. stundom synes oss alltför säker eller kategorisk i sina påståenden. Rudin i 3SAH 11: 91 (1896). I den mest kategoriska form försäkrade utrikesminister Briand att (osv.). DN(A) 1929, nr 205, s. 3. — särsk. (†) om bekännelse: oförbehållsam, klar. BtFinlH 2: 316 (1668).
Spalt K 797 band 13, 1935