| Publicerad 1936 | Lämna synpunkter |
KLÄCKA kläk3a2, v.3 -er, -te, -t, -t. vbalsbst. -ANDE, -NING.
1) i eg. anv.
a) i tr. anv., om fågel: gm ruvning o. d. åstadkomma att unge (bräcker skalet o.) framkommer ur ett ägg; äv. i fråga om motsvarande procedur beträffande ägg av andra djur resp. fiskrom; äv. i fråga om artificiell behandling av ägg resp. fiskrom. — jfr NY-KLÄCKT samt MASKIN-, ROM-, ÄGG-KLÄCKNING m. fl.
α) med obj. betecknande ägg, rom o. d. Där Visen en gång lagt ägget, där kommer det också at kläckas. VetAH 1793, s. 211. I en högre temperatur kläckas äggen (av blanklaxen) fortare än i en lägre. Lilljeborg Fisk. 2: 558 (1888). Som bekant kläckas hönsäggen efter 21 dygns rufning. TLandtm. 1900, s. 113.
β) med obj. betecknande unge, yngel o. d. PErici Musæus 1: 65 a (1582). (Han) Såg hur the kläkkte Höns i ungnar uthaff Strå / Ok Leer. Lucidor (SVS) 241 (1672). 7. Ordn. Krypare, Aptera (bland insekterna). .. Kläckas fullskapade ur äggen, och växa sedan. Retzius Djurr. 30 (1772). Sedan ungarne börjat kläckas, tystnar .. (göken) helt och hållet. LbFolksk. 185 (1868). Den 22 maj kläcktes de första larverna af mörtrom, som jag hållit i ett akvarium. ArkZool. IX. 4: 4 (1914).
γ) (i fackspr.) i oeg. anv., med avs. på puppa l. insektlarv: förvandla till fullt utvecklad insekt; i sht i pass. Vist är, at af de larver, på hvilka i min trägård skott lossades, ingen lät kläcka sig til fjäril. VetAH 1796, s. 268. Sjöstedt Västafr. 355 (1904).
b) i intr. anv.
α) om fågel: ligga på ägg o. kläcka dem; äv.: bruka kläcka sina ägg. RelCur. 125 (1682). (Vildgässen) värpa och kläcka såväl vid den nordliga kusten (av Norge), som vid Lappmarkens sjöar och floder. Palmblad Norige 35 (1846). Vid Sveriges kuster kläcker ejdern af helt naturliga skäl ej i koloni. Kolthoff DjurL 305 (1899).
β) (föga br.) om ägg: kläckas. När äggen icke kläcka anser man i allmänhet att skulden därtill ligger uti val af tupp. GHT 1897, nr 302 B, s. 2. Härmed är .. icke sagdt, att alla äldre ägg kläcka dåligt. HandtvLBl. 1905, s. 108.
2) i mer l. mindre bildl. anv. av 1 a; ofta: frambringa, ”föda”; numera bl. med avs. på ngt mer l. mindre abstrakt l. (skämts.) i bild. Deraf, uphof till stor slecht, / Blef Götrjk son min klecht. Verelius Gothr. 13 (1664; isl. orig.: Af þui var han Gautrekr gior). Dhe Lärde (anse), at dhen underjordiska Eldhen .. tillijka medh dhen murknade Oreenligheet, kläckia eller förorsaka een peck- och swafwelachtigh Dimba. RelCur. 251 (1682). Jag har kläkt idéen, jag vil ock sätta saken i rörelse. Björnståhl Resa 3: 281 (1778). Ingen vågade yttra ett ord, och icke ens Adolf kläkte någon dumhet. Lindberg FinNov. 1: 116 (1894). (Samlarmänniskan) är en typ, som kläckes i gamla kulturer, som mal i gamla kläder. Siwertz Låg. 68 (1932). — särsk. [jfr förb. född och buren] (†) i den tautologiska förb. kläckt och boren, äv. född och kläckt. Iagh är doch ibland idher kleckter och boren. PErici Musæus 1: 228 a (1582). (Han) är lika som kläckt och buren til at studera. SvNitet 1738, nr 6, s. 4. I Sorunda ä’ ja bå’ födder å’ kläckt. Filikromen 3: 17 (1852).
2) till 2. ÖB 17 (1712). En hvar bråkar sin hjerna med att kläcka fram något nyttigt förslag. SöndN 1862, nr 41, s. 1. DN(A) 1932, nr 317, s. 10. —
KLÄCKA UR10 4. (vard.) till 2; särsk. (med avs. på litterär produkt, yttrande o. d.) i förb. kläcka ur sig (ngt). Något egentligen filosofiskt affekterar jag ej att kläcka ur mitt bondaktiga hufvud. Hjärne DagDrabbn. 85 (i handl. fr. 1804). Jaså, ä dä ja, som ska ge (korten)?, nå hvarför i himmelens tron kan ni inte kläcka ur er dä då? Engström 1Bok 48 (1905). De dumheter dottern kläckte ur sig. Lindqvist Herr. 71 (1917). —
1) till 1.
a) till 1 a α. Schultze Ordb. 2284 (c. 1755). Sedan (taltrast-)honan kläckt ut äggen. LbFolksk. 142 (1890).
b) till 1 a β. PErici Musæus 1: 65 a (1582). Stillastående vatten, där .. fiskyngel och klumpmaskar kläckas ut i oräkneliga skaror. Lagerlöf Holg. 1: 211 (1906). En andmamma, som i går hade kläckt ut sina åtta ungar. DN(A) 1933, nr 161, s. 7.
2) (vard.) till 2. Schultze Ordb. 2284 (c. 1755). Mitt snille har kläckt ut ett djerft, ett djupt förslag. Remmer FöregDöde 3 (1828). SvD(A) 1932, nr 184, s. 8.
a) till 1 a α, om ägg. Kolthoff DjurL 133 (1899). Ett nära kläckfärdigt eller starkt ruvat småfågelägg. 2NatLiv 95 (1930).
c) (i fackspr.) till 1 a γ, om puppa. 2NF 25: 308 (1916). Kläckfärdiga myggpuppor. Hammarström Sportfiske 273 (1925). —
-PÅSE. zool. hos vissa fiskar: påsliknande organ på hannens buksida, där de av honan lagda äggen kläckas. Stuxberg Fisk. 600 (1895; i fråga om tångsnällan). 2NF 8: 416 (1907; i fråga om kantnålen). —
B: KLÄCKNINGS-ANSTALT~02 l. ~20. särsk. om anstalt för kläckning av fiskrom. LAHT 1890, s. 356. GHT 1934, nr 25, s. 6. särsk. (skämts.) i överförd anv., om utbildningsanstalt o. d. En kläckningsanstalt för universitetet. Ahrenberg Männ. 6: 3 (1914; om ett planerat lyceum). SvD(A) 1920, nr 22, s. 3. —
-LÅDA, r. l. f. låda vari artificiell kläckning äger rum. TT 1874, s. 237. ArkZool. IX. 4: 10 (1914). —
-PLATS. (i fackspr.) plats där kläckning äger rum. Cederström Fiskodl. 102 (1857). Hanström MännParasit. 60 (1933). —
-TID. tid då kläckning äger rum; äv.: ruvningstid. Salander Gårdzf. 82 (1731). Adlerz MyrLiv 95 (1913).
Avledn.: kläckbarhet, r. l. f. (i fackspr.) Afvelsägg med högsta kläckbarhet. SD 1914, nr 100, s. 1.
Spalt K 1442 band 14, 1936