Publicerad 1936   Lämna synpunkter
KLÖV klø4v, sbst.3, r. l. f. (r. l. m. l. f. Jer. 17: 22 (Bib. 1541), Östergren (1930)), äv. n. (SkrGbgJub. 6: 540 (1619), Wistrand NordMAllmog. 31 (1909)); best. -en, ss. n. -et; pl. -ar (SkrGbgJub. 6: 541 (1619), Östergren (1930)), ss. n. = (Stiernman Com. 2: 225 (1639), Lundell (1893)); ngn gg KLÖVA klø3–va2, sbst.3, r. l. f.; best. -an; pl. -or.
Ordformer
(klev (kle(e)f(f)) 1527—1788. klöv (klö(ö)(f)f) 1538 (: klöffsadel), 1619 osv. klöva 1912)
Etymologi
[fsv. klyf (klif), f., motsv. sv. dial. klyv, klev, klöv, nor. dial. klyv, f., isl. klyf (gen. klyfjar), f.; av urnord. kluƀi̯ō-, avledn. av stammen i KLYVA, v.2 I bet. 3, som endast är anträffat ss. n., beror detta genus möjl. på inflytande från DJUR]
1) (numera nästan bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) börda l. last som transporteras (l. är avsedd att transporteras) på ryggen av ett lastdjur, fördelad i två så vidt möjligt lika delar som hänga ned på var sin sida om djuret, klövjebörda; äv. om tvådelad påse som kan föras på ryggen av ett lastdjur. Förer ingen kleff på Sabbaths daghen vthu idhor hws. Jer. 17: 22 (Bib. 1541; Bib. 1917: börda). Hästen hade intz vthan lempeligit klöff. VRP 1642, s. 1073. Alla Renar låta tämja sig, at bära Klöf och draga lass. VetAH 1774, s. 138. Knektarna .. packade ner proviant i sadelsäckarna och gjorde iordning stora klövar med såväl öl som brännvin. Persson Björnh. 102 (1918). Östergren (1930). — jfr HÄST-, ÅSNE-KLÖV. — särsk.
a) i uttr. (lägga l. transportera ngt o. d.) i klöv, (lägga ngt osv.) i tvådelad börda på ryggen av lastdjur. De kostbarheter, hvilka Sigurd tagit i Fafnes bol .. (hade han) i två kistor lagt i klöf å Grane. 2VittAH 26: 346 (1869). Rig 1931, s. 105.
b) (†) närmande sig l. övergående i bet. av ett måttsord. (302) bultar lærefft, j (dvs. en) kleff silke. OPetri Tb. 166 (1527; uppl. 1929). Een Klöff näfwer 1/8 öre. OrdnLilleTull. 1622, s. B 3 a. Merendels bekommes et pund Beck efter et klöf tjäru-ved. Fischerström 1: 404 (1779).
2) (i vissa trakter, bygdemålsfärg at) underlag för börda som lägges på ryggen av lastdjur, klövsadel. (Vid transport använda) Kärror, Wagnar, Sadlar och Klöff .. äre frij för Tullen. Stiernman Com. 2: 225 (1639). Schröder 2Jagtm. 58 (1891). Östergren (1930).
3) (†) övergående i bet.: djur som är lastat med klövsadel. Klöfvet jo! / Slår i sko; / Backen är branter. Bellman (BellmS) 4: 98 (1770). (Där) rider advocaten, / Han tuktar väl sit klöf. Därs. 145 (1771).
Ssgr (i allm. till 1; numera nästan bl. i vissa trakter, i sht bygdemålsfärgat. Anm. Vissa här nedan anförda ssgr kunna äv. hänföras till KLÖVJA, v.): A: KLÖV-DJUR, sbst.2 (sbst.1 se sp. 1515) (†) klövjedjur. Lind (1749; under lästig). —
-FÖRSEL. [fsv. klif försl l. försla, klöf försla] (†) konkret, = KLÖV, sbst.3 1. Verelius 141 (1681). —
-HÄST. [jfr fsv. klyfia häster] klövjehäst. Lind (1738). Hülphers Dal. 221 (1762). Auerbach (1909). —
-KORG. klövjekorg. Levander Landsv. 17 (1935). —
-MES, r. l. m. klövjekorg. Balck Idr. 2: 374 (1887). —
-REDSKAP~20 l. ~02. klövjedon. Landsm. VII. 5: 6 (1888). —
-SADEL, se d. o. —
-SADLA. lägga klövsadel på (lastdjur); i sht i p. pf. Hamb. (1700). Scholander I. 2: 213 (c. 1870). Lundell (1893). —
-SKAL. [ifrågavarande musslas undre, på stenar o. d. fästa skal antager vid tillväxten form efter underlaget, varigm musslan på ett kullrigt underlag kan få form av en klövjebörda] (†) zool. mussla tillhörande släktet Anomia Lin., sadelmussla. Retzius Djurr. 109 (1772). Deleen 603 (1829). —
-STIG. klövjestig. Schultze Ordb. 5007 (c. 1755). IllSv. 2: 11 (1882). Auerbach (1909). —
-SÄCK. tvådelad säck som transporteras på ryggen av lastdjur. Rydberg Vap. 265 (1891). Schröder 2Jagtm. 58 (1891). —
(jfr 1 b) -TALS, adv. (klöv- 1642. klöve- 1751) (†) i klövjebördor. Fernow Värmel. 670 (cit. fr. 1642). Sedan tjäru-veden samlats af Furorna, föres den tilsammans klöfvetals, och sedan han väl är torr, brännes til tjära. Linné Sk. 55 (1751). —
-ÅSNA. jfr -HÄST. Lind (1749; under last-esel).
B (†): KLÖVE-TALS, se A.

 

Spalt K 1518 band 14, 1936

Webbansvarig