| Publicerad 1936 | Lämna synpunkter |
KNITTRIG knit3rig2, adj.1 -are. adv. -T.
(vard., mindre br.) sprakande; äv. i överförd anv., om ljus. Tholander Ordl. (c. 1875). (Håret) flammar upp som eld, det gnistrar i mörkret till slut, det blir så knittrigt, som när man gnider bernsten. Hallström BCap. 34 (1900). Facetterna .. med sitt knittriga ljus. SvSlöjdFT 1914, s. 137.
Spalt K 1620 band 14, 1936