Publicerad 1937   Lämna synpunkter
KOORDINAT kω1ordina4t l. 01—, r. l. m.; best. -en; pl. -er; i icke fackmässigt spr. äv. KOORDINATA kω1ordina3ta2 l. 01—, äv. —40, r. l. f.; best. -an; pl. -or.
Ordformer
(förr äv. skrivet co-. -at 1752 osv. -ata 1891—1930)
Etymologi
[jfr t. koordinate, eng. co-ordinate; till lat. com (se KON-) o. ordinatus, p. pf. till ordinare (se ORDINERA). — Jfr KOORDINERA]
geom. geometrisk storhet varmed läget för en punkt l. linje l. ett plan o. d. angives i förh. till en given geometrisk figur. Palmquist ConSect. 5 (1752). Lindelöf AnGeom. 156 (1864). Hedström o. Rendahl Alg. 43 (1915). En stjärnas skenbara läge på himlavalvet .. uttryckes med hjälp av två koordinater. Strömgren AstrMin. 1: 52 (1921).
Ssgr (geom.): KOORDINAT-AXEL. [jfr t. koordinatenachse] jfr AXEL, sbst.1 II 2, -SYSTEM. Ekelund Fys. 1: 2 (1838). Hedström o. Rendahl Alg. 44 (1915). —
-PLAN, n. jfr -SYSTEM. Lindelöf AnGeom. 156 (1864). —
-SYSTEM. [jfr t. koordinatensystem] i fråga om bestämmande av läget för en punkt, linje l. ett plan o. d. medelst koordinater: system av linjer l. punkter l. plan o. d. som bildar den grundfigur i förh. till vilken punktens osv. läge angives. Edlund ÅrsbVetA 1849, s. 165. Strömgren AstrMin. 2: 112 (1927).

 

Spalt K 2340 band 14, 1937

Webbansvarig