Publicerad 1938   Lämna synpunkter
KRINGA, v.1 -ade.
Etymologi
[till sv. dial. kring, ring, båge (se KRING, prep. o. adv.); jfr nor. kringa, gå (i en båge) omkring (ngt), isl. kringja, kringsätta, fara omkring]
(†)
1) omgiva (ngt med ngt). (Träd som man flyttar) moste .. medh theras Jord kringas. Risingh LandB 40 (1671). Möller (1807).
2) refl.: röra sig l. kretsa (om ngt)?; om tanke. Wår tanka kringar sig om det syns kroppen lägligt. Brenner Dikt. 1: 122 (1695, 1713).

 

Spalt K 2781 band 15, 1938

Webbansvarig