Publicerad 1938 | Lämna synpunkter |
KVASSIA kvas4ia, äv. 302, r. l. f.; best. -an.
1) (i fackspr., i sht farm.) den starkt beska veden (jämte barken) av vissa i Sydamerika o. Västindien växande träd, vilken användes ss. läkemedel (magstärkande medel) l. för beredande av medel mot flugor o. trädgårdens skadeinsekter; numera bl. om veden av dels trädet Quassia amara Lin., dels trädet Picrasma excelsa Planch. (Quassia excelsa Sw.), ävensom om kvassiavätska. VetAH 1770, s. 169. SvFarm. 172 (1901). Uppraspad kvassia. Kjellin (1927).
2) (numera bl. tillf.) träd varav kvassia (i bet. 1) erhålles; kvassiaträd. Björkegren 2242 (1786). Scheutz NatH 297 (1843). ÖoL 452 (1852).
-BESPRUTNING. trädg. besprutning av fruktträd l. trädgårdsväxter med kvassiavätska l. kvassiadekokt. LAHT 1915, s. 302. 2NF 34: Suppl. 676 (1922). —
-TRÄD. (kvassi- 1801. kvassia- 1785 osv. kvassiæ- 1770)
1) bot. det i Guayana (Surinam) o. Brasilien växande trädet Quassia amara Lin.; jfr KVASSIA 2. Möller 2: 634 (1785). Sundén (1888).
-VÄTSKA, r. l. f. trädg. för besprutning av fruktträd l. trädgårdsväxter mot skadeinsekter. 2NF 23: 842 (1915).
Spalt K 3375 band 15, 1938