Publicerad 1939   Lämna synpunkter
LAGE, sbst.1, r. l. m.; best. -en; äv. LAGA, sbst.3, f.?; best. -an.
Ordformer
(laga (eg. oblik kasusform) 1643 (: meltelaga)—1698. lage 1643 (: mältelage) —1771. lagge 1732)
Etymologi
[sv. dial. lage, fsv. -laghi (i ssgn mältolaghe); sidoform till LAVE]
(†) = LAVE. På en af 2:ne tolffter sågbräder giord, och på stolar up högd samt mäd lakan och täcke öfverdragen lage (utbreddes säd att torka i solen). VDAkt. 1699, nr 683. Wallenberg (SVS) 1: 258 (1771). — jfr MÄLTE-LAGE. — särsk.
a) av trä uppbyggd estrad l. plattform. Uti Choren för Altaret war upbygd en Lage af Trä, Twå Alna hög. Dryselius Måne 245 (1694). Därs. 294.
b) = BADSTUGU-LAVE. Comenius OrbPict. 152 (1698, 1716).

 

Spalt L 88 band 15, 1939

Webbansvarig