Publicerad 1939   Lämna synpunkter
LAN la4n, sbst.1, r. l. m.; best. -en, vard. (utom i Södra Sv.) äv. =; pl. -er; förr äv. LANE, sbst.1, m.?
Ordformer
(la(h)n (laan) 1644 (: guld Laan), 1787 osv. lane 1570 (: selfflane))
Etymologi
[jfr d. lan, n.; av t. lahn, av fr. lame, av lat. lamina, lamna, plåt (jfr LAMELL); besläktat med sv. dial. lamm, lan, (del av) gångjärn, o. LÅS]
(i fackspr.)
1) utvalsad, tunn o. platt tråd av metall (äkta l. oäkta guld l. silver l. mässing); äv. koll. Galoner med lan. VDAkt. 1787, nr 504. Östergren (1931). — jfr GULD-, SILVER-LAN.
2) († utom i ssgr) i utvidgad anv., om ett slags (platt o.) glänsande brodergarn av linne l. silke, langarn. Möbelkattun, utsydt med mångfärgadt silke och kulört lan. Freja 1886, s. 51.
Ssgr (i fackspr.): LAN-GARN, se d. o. —
-TRÅD.
1) [efter t. lahndraht] till 1. Den till allahanda prydnader mycket använda lantråden. UB 4: 271 (1873).
2) (numera mindre br.) till 2. Almqvist AmH 1: 94 (1840). Berg Handarb. 6 (1873). Schallenfeld Met. 65 (1886).

 

Spalt L 153 band 15, 1939

Webbansvarig