Publicerad 1939   Lämna synpunkter
LEGISLATUR leg1islatɯ4r osv., r. l. f.; best. -en, äv. -n; pl. -er.
Etymologi
[jfr t. legislatur, eng. legislature, fr. législature; bildat i anslutning till LEGISLATION o. LEGISLATOR]
(företrädesvis i fråga om utländska förh.) jur.
1) lagstiftning. Ahlman (1872; med hänv. till lagstiftning). GHT 1934, nr 98, s. 8 (i fråga om franska förh.).
2) lagstiftande församling l. myndighet. Pfeiffer (1837). 2NF 16: 932 (1911; i delstaterna i Nordamerikas förenta stater). (Indiens) regering och legislatur. Därs. 36: 604 (1924). Ssgr: (till 2; företrädesvis i fråga om utländska förh.; jur.): LEGISLATUR-MEDLEM~02 l. ~20. 2NF 16: 970 (1911; i delstaterna i Nordamerikas förenta stater). —
-PERIOD. (i lag fastställd) tid för vilken en lagstiftande församling är vald. SDS 1870, nr 1, s. 1 (i fråga om tyska förh.).

 

Spalt L 470 band 15, 1939

Webbansvarig