Publicerad 1941   Lämna synpunkter
LOCKIG lok3ig2, adj. -are; adv. -T.
Etymologi
[avledn. av LOCK, sbst.1, LOCKA, v.1]
om hår l. ull l. dyl.: som har (många) lockar l. (väsentligen) utgöres av lockar; äv. i utvidgad anv., om huvud l. person l. djur: som har lockigt hår osv. Lind (1749). En .. lockig yngling. Hallström El. 289 (1906). Lockig hårrem (hos får). LAHT 1912, s. 62. — jfr BLOND-, BRUN-, FAGER-, GRÅ-, GULD-, KORT-, LÅNG-, MÖRK-, SILVER-, SKÖN-LOCKIG m. fl.
Avledn.: LOCKIGHET, r. l. f. Trolle-Wachtmeister Ant. 1: 258 (c. 1840).

 

Spalt L 1020 band 16, 1941

Webbansvarig