Publicerad 1941   Lämna synpunkter
LURA lɯ3ra2, v.3 -ade. vbalsbst. -ANDE.
Etymologi
[sv. dial. lura; jfr dan. o. nor. lure, nt. luren; eg. samma ord som LURA, v.2]
(ngt vard.) slumra till (för en kort stund), sova lätt (en kort stund); stundom med innehållsobj.; jfr BLUNDA 4. SvForns. 1: 358. Dahlstierna (SVS) 117 (1698). (Man) lurade middag. Polyfem I. 8: 4 (1810). Jag har suttit .. och lurat en smula. Wetterbergh GNord 27 (1862). Man lurade skymning en stund. Östergren (1932).
Särsk. förb. (ngt vard.): LURA AV10 4. slumra till (för en kort stund). Forsell Sällsk. 13 (1842). Koch Timmerd. 249 (1913). särsk. (†) bildl.: avlida, dö, ”kola av”. Weste (1807). —
LURA IN10 4. slumra in. Heidenstam Svensk. 2: 157 (1910). —
LURA TILL10 4. slumra till (för en kort stund). CVAStrandberg 4: 299 (1857).
Avledn.: LURIG, adj.2 (vard.) ngt sömnig. SvTyHlex. (1851, 1872). Engström 2Bok 69 (1909). särsk. bildl.: ngt berusad. SvTyHlex. (1851, 1872). Cannelin (1921).
Avledn.: lurighet, r. l. f. (vard.).

 

Spalt L 1216 band 16, 1941

Webbansvarig