Publicerad 1944   Lämna synpunkter
METUSALEM metɯ4salem l. -äm, l. 0302, m. (l. r.); best. (föga br.) -en; pl. (mera tillf.) -er (UNT 1931, nr 10933, s. 10, Östergren (1932)) l. -ar (Östergren (1932)).
Ordformer
(met(h)usala(h) 1880—1904. -salem 1807 osv.)
Etymologi
[jfr d. metusalem, t. o. eng. methusalem, methusalah, fr. mathusalem, mathusala; av hebr. methuschelah, egennamn, eg.: man beväpnad med pil l. spjut, resp. ombildning härav i anslutning till JERUSALEM]
eg. namn på en gammaltestamentlig man, som enl. 1Mos. 5: 27 skall ha levat i 969 år; bildl. (vard. l. skämts.) om mycket gammal individ (människa l. djur). Han är en riktig metusalem. Weste (1807; egennamn). Kanske var .. (korpen) verkligen en gammal enstöring, en Methusalem ibland sitt långlifvade slägte. Rydberg Ath. 85 (1859). Sköldpaddorna höra till djurens metusalemer. UNT 1931, nr 10933, s. 10.

 

Spalt M 903 band 17, 1944

Webbansvarig