Publicerad 1945   Lämna synpunkter
MORDARE, m.; best. -en; pl. =.
Ordformer
(moord- 1541. mord- (mordh-) 1526—1739)
Etymologi
[fsv. morþari, motsv. fd. morþare (d. morder), isl. morðari, mnt. morder, mnl. mordere, mht. mordære, morder (t. mörder); avledn. av MORD, sbst.1, men trol. ofta anslutet till MORDA. — Jfr MÖRDARE]
(†) mördare. 1Petr. 4: 15 (NT 1526). Jon .. sakfälltes för han kallat Jon Larsson .. en mordare. NorrlS 1—6: 260 (1558). NJacobi NBengtson C 2 a (1623). Schenberg (1739). — jfr SJÄLA-MORDARE.
Ssg (†): MORDARE-KULA, r. l. f. mördarkula. Jer. 7: 11 (Bib. 1541). Schenberg (1739).
Avledn.: MORDERSKA, f. [jfr mnt. mordersche] (†) mörderska; i ssgn manna-morderska (se manna-mörderska).

 

Spalt M 1355 band 17, 1945

Webbansvarig