Publicerad 1945   Lämna synpunkter
MYSSJA myʃ3a2, sbst.2, förr äv. MÖSSJA, sbst.2, r. l. f.; best. -an.
Ordformer
(myssja (-sj-, -ia) 1690—1911. mössja 1773—1807)
Etymologi
[sv. dial. myssja; sidoform till MESA, sbst.2]
(i vissa trakter, starkt bygdemålsfärgat) ostvassla. Rålamb 13: 58 (1690). LoW (1911). — jfr OST-MYSSJA.
Ssg: MYSSJE-OST. (†) mesost. Af vasslan (efter getost) blir skön myssje-ost. HushBibl. 1757, s. 34.

 

Spalt M 1751 band 17, 1945

Webbansvarig