| Publicerad 1945 | Lämna synpunkter |
MÄLD mäl4d (ä lång Dalin), sbst.2, r. l. m. l. f. (G1R 1: 154 (1523) osv.) ((†) n. FörarbSvLag 1: 375 (1691), Lindfors (1824)); best. -en; pl. -er32 (föga br.; Weste (1807), Östergren (1932)); äv. (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) MÄLDER mäl4der, m.; best. -n.
1) [bet. möjl. utvecklad ur 2] (numera bl. tillf.) malning. FörarbSvLag 1: 375 (1691). Den temperaturförhöjning, som inträder vid mälden. UtsädT 1906, s. 174. — jfr GROV-, SAM-, TORR-MÄLD.
2) spannmål som är avsedd att malas l. håller på att malas; särsk. om den kvantitet spannmål som vid ett o. samma tillfälle föres till en kvarn för förmalning. G1R 1: 154 (1523). Tå må .. (avlägset liggande by l. gård) mala om höst och wåhr sin egen mäld, och gifwe ther af Cronon eller iordäganden half toll af thet han maal. Lagförsl. 395 (c. 1606). En dag körde han till kvarnen med ett lass mäld. Grip JunkG 29 (1926). — jfr JUL-MÄLD. — särsk.
a) med tanke helt l. delvis på att tillförseln av dylik spannmål till förmalning utgör förutsättningen för att en kvarn l. mjölnare skall ha sysselsättning. VetAH 1741, s. 129. Ha ondt om mäld. Jolin Mjölnarfr. 49 (1865; om mjölnare). Mjölnaren är flitig, mälden är riklig. Bergman LBrenn. 88 (1928).
b) (numera bl. tillf.) i utvidgad anv., med inbegrepp av den färdigmalda produkten; stundom med särskild tanke på mjölet. Båtthe(n) som Meld(en) pläger föras m(ed) från querne(n). SkeppsgR 1544. Såsom vederlag för arbete med förmalning av råg eller vete må ej lämnas eller tagas någon del av mälden, vare sig spannmål, mjöl, kli eller annat. SFS 1940, s. 1660. jfr BRÄNNVINS-, FÄLLE-MÄLD.
c) (i vitter stil) bildl. Tänderne fall’, och fahlna där hän, de qwarlefde stumpar, / Winn (dvs. orka) inte mala sijn mäld (då man blir gammal). Stiernhielm Herc. 526 (1648, 1668). Tankarna i hennes hjärna malde utan uppehåll sin tunga mäld — bittraste förebråelser mot henne själv. Ek Gräns. 165 (1918). särsk. (numera bl. tillf.) med anslutning till b. Han hälde sanning på qvarnen, men fick lögn till mäld. Granlund Ordspr. (c. 1880). Lundegård Stormf. 183 (1893).
B (†): MALDRE-SÄCK, se C.
(1) -DAG. (förr) dag då ngn förfogade över en viss (samägd) kvarn för malning av sin säd. Wistrand NordMAllmog. 61 (1909). —
-KORN. (mäld- 1639—1749. mälde- SvForns., 1906)
1) (†) till 1: korn l. säd som utgjorde mjölnarens förmalningsavgift, kvarntull. Schroderus Comenius 405 (1639). Lind (1749).
2) till 2: korn (säd) som skall förmalas l. males; vanl. koll.; äv. oeg. l. bildl. Ett mellekorn af guld. SvForns. 2: 206. Högberg Vred. 1: 34 (1906). —
(1) -LAG, n. (mäld- 1880—1889. mälde- 1734—1833) (förr) lag l. samfällighet av personer som malde sin säd vid samma kvarn. VDAkt. 1734, nr 181. MosskT 1889, s. 365. —
(2) -SÄCK. (maldre- c. 1525. mäld- 1753 osv.) säck med (l. för) mäld. Borg Luther 1: 28 (1753). Moberg Sedebetyg 362 (1935). särsk. bildl., nedsättande, om person; jfr mjöl-säck slutet. PolitVis. 168 (c. 1525). —
D (†): MÄLDA-BÅT, se E.
E (†): (2) MÄLDE-BÅT. (mälda- 1564—1568. mälde- 1544) för transport av mäld. SkeppsgR 1544. AntT XVI. 1: 113 (1564). VadstKlUppbB 130 (1568). —
-KORN, -LAG, se C. —
(1) -LÖN. (mälde- 1739—1844. mälder- 1665—1807) förmalningsavgift. Schmedeman Just. 432 (1665). BoupptVäxjö 1844. —
-TILLFÖRSEL, -TILLGÅNG, se C.
-LÖN, se E.
Ssg: mäldare-lön. (i vissa trakter, bygdemålsfärgat; numera bl. tillf.) förmalningsavgift. Bergv. 4: 4 (1792).
Spalt M 1918 band 17, 1945