Publicerad 1945   Lämna synpunkter
MÖLA mø3la2, v.5, förr äv. MYLA, v.2., l. MYLLA, v.2, -ade.
Ordformer
(myl- 1731. myll- 1758. möl- 1769—1772)
Etymologi
[sv. dial. möla; möjl. till den ieur. roten mel (se MALA) l. mer (se MÖRJA, v.1), båda med bet.: krossa; beträffande ordets uppkomst o. utveckling jfr MÖLJA, v.2 etym. avd.]
(numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) brinna utan låga, glöda under askan, pyra. Salander Gårdzf. 170 (1731). VetAH 1772, s. 277.

 

Spalt M 2104 band 17, 1945

Webbansvarig