Publicerad 1947   Lämna synpunkter
NIDISK, adj.; adv. -T.
Etymologi
[av nt. nidesch, avundsjuk, hatfull; avledn. av mnt. nīt (gen. nīdes); se NIT, sbst.3 o. NID, sbst. — Jfr NIDSK, NITISK]
(†)
1) ondskefull, hatfull; svekfull; nedrig, skändlig; jfr NID, sbst. 2. RA I. 1: 468 (1546). O Tu nijdiske och förbannade Lögndieffuul .. huru iemmerliga haffuer tu förföördt wåra första Föräldrar i Paradijset. PJGothus Pollio EwLijff C 8 a (1602). Rätt som han upstod til at svara .., fick han på nidiskt vis et hugg .. at hufvudet flög af. Dalin Hist. 1: 633 (1747). Nordforss (1805; med hänv. till nidingsaktig).
2) snål, girig; jfr NID, sbst. 3, NIDSK 1. Fernander Theatr. 131 (1695). Schenberg (1739).
3) ivrig, nitisk, nitälskande; i uttr. nidisk om sig. Palmchron SundhSp. 213 (1642).

 

Spalt N 540 band 18, 1947

Webbansvarig