Publicerad 1947   Lämna synpunkter
NOTABEL nωta4bel, adj. -belt; -ble, -bla ((†) pl. = (Schück VittA 2: 344 (i handl. fr. 1666), Därs. 10 (i handl. fr. 1667))); -blare; superl. -blast (Almqvist osv.) ((†) -blest Brenner ThesNum. (1691; i titeln)).
Ordformer
(notabel 1635 (: notabeltt, n.) osv. notable 1716—1729)
Etymologi
[jfr t. notabel, eng. notable; av fr. notable, av lat. notabilis, avledn. av notare (se NOTERA, v.2)]
1) (i skriftspr.) som är förtjänt av att särskilt omnämnas l. framhävas o. d., märklig, anmärkningsvärd; betydande, viktig; märkvärdig; numera vanl. om person o. om personliga förh. (se b). AOxenstierna 1: 558 (1635). Notabelt är .. att .. (björnmossans) rötter ligga öfver på jorden och icke fästa sig neder uti henne som annat gräs. Linné Bref I. 1: 339 (1733). Säg mig .. namnen på de notablaste husens (i Jönköping) egare. Almqvist TreFr. 1: 144 (1842). — särsk.
a) (†) i uttr. notabel av ngt, märklig på grund av l. genom ngt. Thenne Staden (dvs. Debrecen) är aff intet mera notabel än aff Oreenligheet, ty ther är en continuerlig DyngePusz. Rålamb Resa 15 (1658, 1679).
b) om person l. förh. som rör ngn person: bemärkt; (högt) ansedd, remarkabel, celeber; förnäm. Redaktionen af denna enda privilegierade litteraturtidning uppdrogs åt herr Wallmark, hvilken sedan just härigenom blef en på sitt vis ganska notabel person. Sturzen-Becker 1: 6 (1845, 1861). Ett notabelt dödsfall har åter inträffat. Presidenten i Bergskollegium, baron Schulzenheim afsomnade d. 4 (nov.). ÖresundP 1848, nr 3, s. 2. Notabla resande. SöndN 1862, provnr s. 1. Lagus Pojk. 214 (1904). — särsk. (†) substantiverat, = NOTABEL, sbst.; anträffat bl. i pl. De Notable som .. (Ludvig XVI) kallat tilhopa. SP 1792, nr 283, s. 1. Grosshandlaren Morsing .. hörde till oppositionens notable. Liljecrona RiksdKul. 239 (1840).
2) (†) känd, bekant; särsk. i uttr. notabel för ngt, känd för ngt. BoupptSthm 21/5 1674, Bil. Emedan Lars Olsson skall vara notabel för ett ogudaktigt och oanständigt lefverne. NoraskogArk. 5: 295 (1720).
Avledn. (till 1): NOTABILITET10104, r. l. f. [efter t. notabilität, fr. notabilité] (i skriftspr.) egenskap(en) l. förhållande(t) att vara notabel, märklighet; berömdhet. Andersson (1845). Personer av mer eller mindre notabilitet. SvTidskr. 1932, s. 395. särsk. konkret, om allmänt uppmärksammad o. ansedd person, berömdhet, celebritet; ”förnämitet”; i sht i pl. (Lady Morgan) som öfverallt stått i beröring med de namnkunnigaste notabiliteter i maktens och snillets verld. SvLittFT 1833, sp. 219. Ma chère mère tyckes vara ortens högsta notabilitet. Bremer Grann. 2: 130 (1837). Under ett årtionde var Emilie Högqvist en av Stockholms notabiliteter. Nordensvan SvTeat. 1: 356 (1917).

 

Spalt N 721 band 18, 1947

Webbansvarig