| Publicerad 1947 | Lämna synpunkter |
NU nɯ4, n.; best. -et, ngn gg -t; pl. (i sht i högre stil, mera tillf.) = ((Gjörwell o.) Bergklint Sam. 42 (1775) osv.) l. -n (Landquist Heidenstam 66 (1909) osv.).
(i sht i skriftspr.) om innevarande tid l. innevarande ögonblick (ss. ngt just nu upplevt); särsk. i motsats till framtiden l. till det förflutna; nutid; äv. (utom i a—d nästan bl. i högre stil) allmännare, om ögonblick l. kort stund (som ngn just upplever); särsk. om det (den) innevarande ögonblicket (tiden) ss. ngt snabbt försvinnande (vars möjligheter till njutning l. förberedelser för ett liv efter detta o. d. måste tillvaratagas, medan de ännu bjudas o. d.) l. ss. ngt efemärt i jämförelse med evigheten; utom i högre stil samt i a—d numera i sht i sg. best.; särsk.: nutiden (med vad som rör sig i denna o. de krav den ställer o. d.), samtiden; stundom närmande sig bet.: nutidens kultur o. tankeliv o. d.; äv. bildl. Nuets intighet. På nuets fasta mark. Bejaka nuet. Nuets Stockholm, det nutida Stockholm. Romantikens längtan från nuet. Ach tänck vppå, i hvarjo nu, / Then långa evighet. Scherping Cober 2: 276 (1737). Jag njöt mitt nu; du vet det kom ett sedan. Rydberg Dikt. 1: 186 (1877, 1882). Det var det rullande nuet, som / försvann bakom närmsta krök. Fröding NDikt. 110 (1894). Det var som om nuet med en gång slagit emot dem med metallslammer, hetta och oljelukt. Siwertz JoDr. 141 (1928). Hela tillvaron fylld av tusen små ting, hackad sönder i sekunder, i småttsmått, i otaliga små nu. Lagerkvist KämpAnde 116 (1930). — särsk. i vissa uttr.
a) [jfr motsv. anv. i dan. o. t.] i ett (enda) nu, plötsligt, i ett huj, innan man vet (visste) ordet av, på ett ögonblick; med en gång, utan vidare; förr äv.: om ett ögonblick, strax, genast, snart, på ögonblicket. Jag är till reds och färdig (att gå hädan) i ett Nu. Frese AndelD 81 (1726). Icke .. kan .. (människan) i ett nu slå bort tanken på Gud. Thomander 1: 353 (1829). I ett nu var kretsen (av fiender) bruten. Snoilsky 2: 34 (1881). Hedin Transhim. 1: 227 (1909).
b) [jfr d. i dette nu, t. in diesem nu] i detta nu, just nu, just för tillfället; äv.: just i det ögonblicket; förr äv.: just nyss, för ett ögonblick sedan; förr äv. i uttr. i detta vårt nu, (just) nu. Den förvitelsen, at i detta vårt nu, skrifva om ting, som öfvergå Edert första ungdoms begrep. Tessin Bref 2: 48 (1754). Vi ha ifrån Arnould fått bref i detta nu. CVAStrandberg 2: 181 (1865). I detta nu .. gick månen upp. Geijerstam LycklMänn. 193 (1899). Hufvudstaden liknar i detta nu en jätte. GHT 1904, nr 275 B, s. 1.
c) i nästa nu, i nästa ögonblick; genast, i en blink. Sturzen-Becker 6: 27 (1868). Österling SångKrig 26 (1917).
e) leva i nuet, särsk.: leva (intensivt) i det närvarande o. bl. för stunden, utan tanke på framtiden l. det förflutna; äv.: (intresserat) leva med i samtidens liv o. ta del av dess problem o. d. (Den unga flickan) såg hvarken framåt eller tillbaka i tiden, hon lefde i nuet. Ahrenberg Stockj. 195 (1892). (De båda gamla) levde icke bara i sina minnen, utan också i det verksamma, rörliga nuet. SvD(A) 1934, nr 189, s. 7.
f) (†) i sådana uttr. som dödens nu, ngns hädanfärds nu, dödsögonblicket, dödens stund. Dageligit påtänkande af sin hänfarts Nu. Ekendahl JEDelaGardie 10 (1709). Därs. (: dödsens Nu).
Spalt N 742 band 18, 1947