Publicerad 1948 | Lämna synpunkter |
NÄKTA, v.1 -ade.
(†) (för)neka.
1) förneka att man känner till (ngt); jfr NEKA, v.2 1 c. Hade någon förr frågat effter samme saker, skulle han dem icke hafwa necktat eller förtegat. HTSkån. 1: 245 (1659).
2) vägra (ngn ngt); jfr NEKA, v.2 4. VDAkt. 1668, nr 3. särsk. i utvidgad anv.: förmena (ngn) att ägna sig åt (ngt); jfr NEKA, v.2 4 f β. Derföre, att Gud ock Naturen har mig det heliga ståndet intet necktat. VDAkt. 1708, nr 63.
Spalt N 1012 band 18, 1948