Publicerad 1950   Lämna synpunkter
OM, sbst.1, m.
Ordformer
(oom)
Etymologi
[jfr östsv. dial. om, stark röst, genljud, nys, hum, rykte m. m., nor. dial. om, dämpat ljud, genljud, nyisl. ómur, ton, genljud, feng. wōm, larm; jfr äv. nor. dial. oma, (gen)ljuda, nyisl. óma, (gen)ljuda, isl. ómun, röst, stämma, feng. wōma, larm; möjl. av ett germ. wōhm-, till den ieur. rot ṷekṷ som bl. a. föreligger i lat. vocare, ropa (jfr INVOKATION)]
(†) aning. (Trots att ryktet om segern icke kunde bekräftas) bleff vthi alles .. sinnen, lijka såsom en gladh och hugneligh Oom quaar hängiande. Schroderus Liv. 879 (1626).

 

Spalt O 666 band 19, 1950

Webbansvarig