| Publicerad 1950 | Lämna synpunkter |
OM om4, konj. o. sbst.2, n.; ss. sbst. best. om´-et; pl. =.
I. konj.
A. ss. konditional konj. o. i närstående anv.
1) inledande en underordnad sats som anger ett villkor l. en förutsättning för giltigheten av en utsago l. som uttrycker ett antagande med särskild tanke på att antagandet i fråga leder till en viss konsekvens l. på att det tänkta sakförhållandet nödvändiggör l. motiverar l. medför ngt: under förutsättning av att, för den händelse (att), ifall, såframt o. d.; stundom liktydigt med: om man vill att (osv.). Om du är riktigt snäll hela dagen, (så) skall du få gå på bio i kväll. Jag lovar att hjälpa dig, om det blir mig möjligt. Faa æro aather hulka han æn saa gerna förderffua ville, om han thet bekomma kwnne. G1R 1: 30 (1521). Om så är, ath titt höghre ögha är tigh till förargilse, så rijff thet vth, och kasta j frå tigh. Mat. 5: 29 (NT 1526). Tu skalt (i november) icke badha ey elskogh driffua, / Om tu wilt widh tina helso bliffua. Ps. 1567, Kal. s. B 4 a. Lusta geer hon sigh namn; Fru Lasta med rätta mon heta. / Doch om Laster och skam äre lust; om Lust står i odygd; / Billiga med alt foog, mon hon sig kalla Fru Lusta. Stiernhielm Herc. 291 (1648, 1668). Som det är onekeligt, at aldrig Eldsvådor upkommit utan af eld, ej heller Trätor om man ej talt. Kellgren (SVS) 5: 604 (1792). Det (är) min afsigt, att, om Gud vill, efter döden förära begge (de funna, märkvärdiga) benen till riksmuseum. Almqvist Amor. XII (1839); jfr GUD II 1 f. Skall ni våga i dag, om det gäller, / Blankt offra ert unga lif? Runeberg 5: 87 (1860). En trädplantering fordrar .. omvårdnad, om den skall trifvas. LbFolksk. 192 (1890). (Journalistik och skönlitterärt författarskap) äro så nära besläktade att de inte kunna undgå att påverka varandra om de ha en gemensam upphovsman. GHT 1947, nr 75, s. 3. — särsk.
a) i ofullständiga satser; särsk. i sådana uttr. som om behövligt, om möjligt, om det är behövligt osv. (Kvickroten) sönderskäres .. i hackelsemaskin, eftertorkas om behövligt i solen och kan nu malas till fint mjöl. SvD(A) 1918, nr 145 A, s. 12. särsk.
α) (i poesi l. högre stil) i sådana uttr. som om så, om så är förhållandet; om han, om det är han. Rydberg Faust 103 (1876). Det spefulla draget kring .. (drömbildens) mun förråder ett uppsåt att drifva gyckel. Om så, skall han betalas med samma mynt. Dens. Varia 122 (1894).
β) (i sht i poesi l. högre stil) i uttr. om icke (inte, ej), om så icke är fallet; varom icke. I morgon denna tid, förn dagen skridit ner, / Är Gustaf Adolph din — om ej, är han ej mer. Kellgren (SVS) 3: 319 (1788). Rydberg Dikt. 2: 38 (1891).
b) (numera föga br.) inledande en underordnad sats som i den överordnade satsen är föregripen av determinativt därav l. däri l. därigenom o. d. UUPr. 1/10 1910, s. 22 (1804). Jag (vill) uttala, huru ögonblickets allvar kännbart ökas däraf, om man med djupt intresse ännu hänger fast vid sin föregående verksamhet. Rudin Afskedsst. 3 (1900).
c) i satser som ange att man vid en viss utsago stöder sig på sitt (möjl. bedrägliga) minne l. sin (möjl. otillräckliga) erfarenhet: om jag minns rätt, om jag inte missminner mig l. tar fel o. d. Och wore pe[n]ninganar (om iagh rätt minnes) 70 {marker}. 2SthmTb. 4: 242 (1566).
d) i satser som ange ett förhållande som tänkes (kunna bli) oundvikligt o. vari man fogar sig: om (det) så skall (skulle) vara, om det äntligen skall (skulle) vara. Tala då hellre italienska rent ut, om så skall vara, men nyttja ditt vackra målföre felfritt. Almqvist DrJ 114 (1834). Dens. Lad. 8 (1840).
2) för att uttrycka ett antagande som strider mot värkligheten l. erfarenheten l. innebär en eventualitet som man håller för osannolik l. sällan förekommande l. som man blott för säkerhets skull l. modest räknar med; ofta i nekande satser med särskild tanke på att det negerade är värkligt o. upphäver ett i huvudsatsen gjort antagande; med predikatsverbet i ipf. konj. (l. vard.) ipf. ind. resp. i pluskvamperf. l. (i vissa fall) konstruerat med skulle o. inf. Du är kanske snäll och underrättar mig, om det skulle hända något, medan jag är borta. Det skulle glädja oss mycket, om du ville titta in till oss någon gång. Det vore bättre, om du läte bli att hjälpa honom jämt och ständigt. Om jag gjorde rätt, (så) gåve (l. gav) jag dig nu ett kok stryk. Om migh dhen provintien pålagt wore, wille Jagh (osv.). Gustaf II Adolf 531 (1629). Om Afwund wore Febris, så wore heela Werlden siuk. Grubb 614 (1665). (Han) hade wiszlig dött om han ey orkat rekka / Til Boian som han när ok uth med Stranden såg. Lucidor (SVS) 184 (1672). Litteratörer .. gjorde väl, om de genom dylike concentrerade Reflexioner (dvs. maximer, sentenser o. d.) bevarade åt en tilkommande utveckling, hela styrkan och lifligheten af ämnet i sin aflelse. Kellgren (SVS) 5: 254 (1793). Hvad skulle icke .. hela christenheten förmå med sina böner, om den slöte sig tillsammans att anropa Herren om nåd och frid och förlossning för hedningarnes hjertan! Rundgren Minn. 2: 222 (1870, 1883). Allt skulle varit tyst, om icke ett hundtjut då och då trängt genom dimman. Rydberg Vap. 313 (1891). Nu är frågan den: Skulle det inte vara rationellast om man helt enkelt struntade i radiolicenssystemet? GHT 1947, nr 77, s. 17. — särsk. (numera bl. vard., i sht skämts.) i uttr. ifall om l. om ifall, om uti fall, förr äv. på händelse om, om såframt, om så skäl, ifall, om. Och hadhe allt hans folck måst dö af hunger, om så skäl then Astronomiske konsten honom icke hulpit hadhe. Skytte Und. C 1 a (1604). I fall om Gudh skulle modheren innan dess medh döden hädankalla. BoupptSthm 25/6 1675. Om såframpt iagh reuserade uthi thet andra partiet, håppas iagh (osv.). SvBrIt. 2: 22 (1690). Rosenfeldt Tourville 95 (1698: om i fall). På händelse, om någon af de Röst-ägande skulle (osv.). VDAkt. 1782, nr 639.
3) i negerande, en viss person l. sak nämnande uttr. som ingå ss. satsekvivalenter i en retorisk fråga vars egentliga innebörd är att en viss efterfrågad person l. sak just är den i det negerade uttrycket nämnda; med bibet. att förhållandet är självklart l. väcker (glad) överraskning l. skadeglädje o. d. Bäst jag gick där och flanerade på gatorna, vem fick jag se om inte min gamle skolkamrat A.? Ryssarne kommo med stora pråmar .. (och) stötte på förborgade klippor, och blefvo allasammans förgångne. Hvem var nu glad, om ej Stenko. Kempe FabritiiL 22 (1762). En Krympling hela qvällen skrutit / Hur hans figur vann Könets smak / .. Men Ljuset kom — och hvem blef flat, / Om ej den ängsliga figuren? Kellgren (SVS) 2: 340 (1792). I det samma visade sig på tröskeln .., hvem — om icke den vackra Amalia? Kullberg Portf. 79 (1842). När jag den dagen besökte en liten öde kyrka i Mälaren, hvad fick jag se, om icke en bild af den heliga Birgitta. PT 1916, nr 250, s. 2.
4) i satser som uttrycka en förutsättning för en mer l. mindre tydligt tänkt, underförstådd utsago samt i närstående anv. — särsk.
a) i hotelser o. d.; särsk. med ett underförstått så skall du få se på annat o. d. Då man vill hota eller skrämma någon, kan man säga, t. ex.: ”Om du understår dej att göra så en gång till!” Cederschiöld Skriftspr. 200 (1897). särsk. (vard., numera föga br.) i nekande satser; med ett underförstått fördöme mig o. d. Du platta Moralist, som pratar jemt i vädret / At man ej altid from och torr och gudlig är, / Om icke jag skal smörja dig på lädret, / Til dess du vet hvad du begär. Lenngren (SVS) 1: 330 (1780). Får jag bara (tag) i den förbannade Pennryttaren en gång .. — om jag icke innerligen skall mörbulta hans kropp och själ. Levin Schiller Cab. 63 (1800).
b) i önskesatser; med ett underförstått så vore det roligt l. bra l. vore jag glad l. tacksam o. d. Om Ni ändå bodde i Upsala! Atterbom (1817) i 2Saml. 27: 28. Om jag kunde begripa hur jag skulle bära mig åt för att få en modell. Strindberg RödaR 83 (1879). Om jag ändå inte hade sagt nej. Folcker Stinde 2: 70 (1886). Ack, om jag kunde ge den lymmeln smörj! Rydberg Vap. 213 (1891). Om det bara inte hade varit så lugnt inne i skogen, där de bodde! Lagerlöf Liljecr. 7 (1911). Om jag kunde förstå vad folk glor på! SvD(B) 1943, nr 73, s. 8.
c) (ngt vard.) i satser som uttrycka ett modest förslag som man framställer till andra l. till sig själv; med ett underförstått föregående hur vore det o. d. Her Claes Flemming: Om man talte medh Clerkerijt om de monge helgedagarne. RP 9: 138 (1642). Om jag skulle ta i tu med att tvätta några par handskar. Jolin Barnhusb. 46 (1849). Om vi nu skulle donera den här skollan (dvs. ostbiten) åt talgoxarna! Gellerstedt Hult 151 (1906).
d) (vard.) starkt förbleknat, utan (mera framträdande) tanke på en underförstådd utsago, i (särsk. mer l. mindre känslobetonade) uttr. för villrådighet, förvåning l. förnekande; i allm. föregånget av en svordom l. av minsann, sannerligen o. d. Min själ, om jag nu har en styfver. Envallsson Tunbind. 73 (1781). Hin annacha om jag längre vill vara dräng. Almqvist Grimst. 11 (1839). Min själ, om jag egentligen vet till hvilket land jag skall räkna mig, sade .. ingenjören. Fröding Eftersk. 2: 33 (1893, 1910). Om jag begriper ett skapat grand! sade den förbryllade Marilla. Jensen Montgomery 233 (1909). (Ministern) har säkert sina förtjänster, men sannerligen om man gör honom någon väntjänst genom att .. överdimensionera honom. SDS 1947, nr 84, s. 4.
5) i satser som uttrycka ett (retoriskt) antagande som icke kan betvivlas.
a) i uttr. om jag känner ngn rätt o. d. Om jag känner Grollen rätt, så kan han väl ännu göra sina modiga språng. Dalin Vitt. II. 6: 115 (1740).
b) (numera knappast br.) liktydigt med: så visst som. Wij wele, om wij ähre enn Erligh Furste, .. belöne eder flijtt. SUFinlH 1: 380 (1602). Iagh will lofua, han skall få skam, / Om iagh ähr en ährligh man. Asteropherus 64 (1609). (Æneas till Dido:) Om ädelmod och dygd af Gudarne belönas, / Skall er regering städs med fröjd och sällhet krönas. Kellgren (SVS) 3: 69 (1782).
6) i satser som uttrycka en oviss l. (ss. lämplig) betvivlad förutsättning under vilken en viss utsago göres l. gjorts l. ett visst ord l. uttryck användes l. använts o. d. Om jag skall säga det själv, så osv. The gamble Göthar (om the ellies så gamble äre som en part mena) .. haffua boodt ther nw är Vngern. OPetri Kr. 8 (c. 1540). Om jag törs så frågvis bli? .. / Säg mig, var ni med i striden? Kellgren (SVS) 3: 304 (1788). Det skall bli härligt att bli af med .. (jungfrun). Om hon nu verkligen går. Söderberg Främl. 12 (1903). Psalmdiktningen under detta skede — om man nu kan gifva neologiens andliga poesi psalmens namn — framträdde hufvudsakligen såsom (osv.). LfF 1907, s. 221. — särsk. i uttr. om jag så må (stundom får) säga, använt i omedelbar anslutning till ett ord l. uttryck. Wrangel MvSchwerin 171 (cit. fr. 1825). Från denna stora bur, om jag så må säga, leder en gång för hönsen till en liten lucka här på väggen. LfF 1902, s. 259.
7) i uttr. om icke (inte, ej) i ofullständiga satser som uttrycka ett beriktigande l. en reservation o. d.
a) i förbindelser som ange att en uppgift l. ett ord l. uttr. som lämnas resp. användes i sammanhanget möjligen l. rätteligen bör ersättas med en annan l. ett annat; ofta: för att icke säga. HC11H 13: 41 (1697). Han har 14 om icke 16 Tunnors Krono-tjonde. VDAkt. 1789, nr 260. Svårigheten, om icke omöjligheten att i den mera vårdade stylen nyttja de främmande ord, hvarmed Svenskan .. blifvit uppfylld, hade (osv.). 2SAH 1: Föret. 2 (1801). Om man skall döma efter ytan, är jag mera af en lugn, om icke kall, än känslig natur. De Geer Minn. 1: 24 (1892). särsk. i förb. om icke mer(a), äv. om icke (allra) mest. Af Lille Tullen förmoder H. K. M:t hele åhret .. 100,000 daler, om icke mehr. OxBr. 10: 268 (1622). God uppassning bidrager icke litet, om icke allramäst til bättring (vid boskapssjuka). PH 5: 2946 (1750). Glad han .. väntade hem från Åbo sin enda / Älskade son, ett år om ej mer ren saknad i hemmet. Runeberg (SVS) 3: 112 (1836). Almqvist Grimst. 30 (1839).
b) (numera föga br.) i uttr. med bet.: (möjligen) med undantag av ngn l. ngt, annat än l. utom (möjligen) ngn l. ngt l. i ngt o. d. Man vet ingenting, som händt under hans korta regering, om icke en stor Förmörkelse i solen. Dalin Hist. 2: 73 (1750). Ingen, om icke en bedragare, kan &c. Weste 2: 1972 (1807). Edert land har små städer, där föga är att räkna på, om ej i Stockholm. Rydberg Vap. 113 (1891).
8) i satser där man under (låtsad) ovisshet om det värkliga förhållandet framställer ett antagande, att ett visst tänkt sakförhållande i värkligheten representeras av åtminstone något fall; korresponderande med en överordnad sats som framhäver viss varelse (person) l. sak (plats, tid) beträffande vilken förhållandet i fråga då alldeles speciellt måste anses föreligga; ofta i ofullständiga satser; särsk. i förbindelserna om någon, om någonsin, om någonstädes. Muncken giorde rätt om nå’n. Runius (SVS) 1: 198 (1707). (Tegnér) är en Nordisk Skald om någon det varit. JärtaBrefv. 1: 22 (1822). Om någon blef glad så var det nu prinsessan. Lovén Folkl. 37 (1847). Att finna skönhetslinjerna och de stora stämningarna hos naturen och hos människan, det är om något en uppfostran. Larsson Bildn. 34 (1908). I detta fall, om någonsin, har man skäl att tillämpa satsen: bättre förekomma än förekommas. LfF 1912, s. 170.
9) för anförande av ngt som behöver förklaras l. utläggas närmare l. ursäktas l. bringas i samklang med ngt annat o. d.; ofta i satser som innebära ett upptagande av en förut lämnad (ofta tvivelaktig) upplysning l. av vad man tror vara en l. flera andra personers uppfattning. Förlåt mig, om jag stör dig. Om du varit så duktig i skolan hela terminen, varför fick du då så släta betyg? Hvad om vi dricke ibland, och rusige ligga på golfven? / Icke beständigt dricke vi, sällan, o sällan, ibland blott. Runeberg 1: 60 (1832). Om jag här nämner detta .., så sker det endast för att förklara, huru (osv.). Atterbom Minnest. 2: 240 (1849). Om samtiden anklagade .. (Strandberg) för att gripa hårdhändt i lyran, så är just detta en förtjänst. Sylwan SvLit. 317 (1903). Det egendomliga är att skottarna .. har sig själva att skylla, om deras land blivit efter i utvecklingen. SvD(B) 1947, nr 88, s. 4.
10) för anförande av ett faktum mot vilket man i den överordnade satsen uppställer l. gm en fråga antyder ett annat faktum som motväger l. bildar en parallell l. motsats till l. innebär en stegring av det förra. Om Hr Suno warit längre in Ministerio, har iag warit längre wid Academien. VDAkt. 1703, nr 313. Om aktningen för det tyska språket fordom varit öfverdrifven, har den i sednare tider blifvit satt långt under hvad den borde vara. 2SAH 1: Föret. 34 (1801). Om husmodern (i Fredrikatrakten) är glad och stolt över sin trädgård, så är husfadern det inte mindre över sina nyodlingar. Sandström NatArb. 2: 111 (1910). Om detta fick passera mitt i stadens centrum, vad kunde man då vänta sig ute i förstäderna? NysvSt. 1927, s. 141.
11) för angivande av olika tänkbara fall beträffande vilka ngt i lika mån gäller; särsk. i den disjunktiva förbindelsen om .. eller (icke, inte, ej), vare sig .. eller (icke), antingen .. eller (icke). Åter att dansa, min vän, om på klack, om på tå det beror här, / Har han sin like ej sett. Runeberg 1: 60 (1832). Fabian! om du blir ond på mig eller ej, så måste jag berätta dig att (osv.). Almqvist AMay 38 (1838). Om det lände till lycka eller olycka .., så måste han dock vara sådan, som naturen hade danat honom. TurÅ 1910, s. 118.
12) i förb. med en jämförande konj.
a) i uttr. liksom om l. (numera i sht) som om, inledande en underordnad sats som anger ngt som ett visst faktiskt sakförhållande liknar l. som synes föreligga i och med ett dylikt sakförhållande; vanl. med predikatsverbet i ipf. konj. (l. ind.) l. i pluskvamperf. l. konstruerat med skulle o. inf. UpfostrSTidn. 1781, s. 65. Mot klara himlen stadigt stod hans (dvs. ”den siste skaldens”) öga, / Som om sitt mål han sökte i det höga. Geijer Skald. 27 (1811, 1835). Det var likasom om Petros hade anat denna tanke. Rydberg Ath. 61 (1859). (Älgkalven reste sig) var gång han såg Karr utanför kätten, som om han skulle ha blivit glad att se honom. Lagerlöf Holg. 2: 12 (1907). För närvarande ser det ut som om finnarna klarade sig (i kriget). GHT 1940, nr 22, s. 3.
b) i uttr. än om, inledande en underordnad sats som anger ett tänkt sakförhållande beträffande vilket ngt gäller i högre l. lägre grad än beträffande ett visst faktiskt sakförhållande. (Gråråttorna) kände sig vida mer förskräckta över att svartråttorna på detta sätt höllo sig undan, än om de hade mött dem i öppen strid. Lagerlöf Holg. 1: 77 (1906). jfr (†): (Min moster sade att hon) wile .. heler önska at hon aldrig har födh dom (dvs. sina döttrar) än om de skule blifwa sådana elaka och onda ass som iag war. Horn Lefv. 64 (c. 1657; rättat efter hskr.).
13) (utom i a o. b numera nästan bl. i poesi) för angivande av ett sakförhållande som icke utgör ett tillräckligt hinder för ngt l. icke utesluter ngt l. icke upphäver giltigheten av ngt; vanl. i fråga om sakförhållande som man blott tänker sig utan att taga ståndpunkt till dess värklighet; äv. i fråga om sakförhållande som man erkänner ss. faktiskt l. icke vill bestrida: ehuru (kanske), fastän (kanske). Om han bryter tigh emoot siw resor om daghen .., så förlat honom. Luk. 17: 4 (NT 1526). Om Soon wore klädd i Gyllendwk, så lägger hon sigh ändå i skarnet. Grubb 613 (1665). En slaf är den, som usla lustar jaga, / Om kedjan aldrig skramlat kring hans fot. Geijer Skald. 4 (1811, 1835). Jag vill, jag skall bli frisk, det får ej prutas, / Jag måste upp, om jag i grafven låg. Runeberg 2: 112 (1846). Den kvinna som tröstar en älskad man / är mor, om hon aldrig haft barn. Bergman TrAllt 98 (1931). — särsk.
a) (i sht i skriftspr. l. högre stil; se dock α slutet) i ofullständiga satser l. anknutet till ett visst underordnat led i en förbindelse (jfr b α).
α) i uttr. om icke (inte, ej), för angivande av ngt som man utesluter l. icke anser sig kunna räkna med; ofta korresponderande med åtminstone l. dock. Kiäre säg mig, .. huru skal then sorgen (över mina begångna synder) åt minstonne lindras, om icke aldeles stillas? Swedberg Cat. 783 (1709). (Boken ger) en om icke uttömmande dock ganska fyllig öfversigt af (osv.). Odenius 1Celsus 3 (1898). särsk. (ngt vard., fullt br.) i uttr. om inte (för) annat. (Tornedals-)bonden .. önskar, att hans barn skola lära svenska. Om inte för annat, är det så godt att ha pojken med som tolk, när man skall till stationen och handla. LfF 1912, s. 100.
β) i förb. med sådana adv. som blott l. aldrig, för angivande av ngt synnerligen ringa som icke upphäver ngt. Går man i land, om på aldrig så kort stund, hafva vi konstnären i sällskap. Samtiden 1873, s. 42. Jag vill, jag vill, jag skall, jag måste ut / och dricka lif, om blott för en minut. Fröding Guit. 68 (1891).
b) i vissa konjunktionella uttr.; särsk. (fullt br.) dels i uttr. om också (äv. ock) l. även om, stundom om även, dels i uttr. om än. Om än så wore at presten wore girigh och oond, wore likowel messan (enl. Paulus Heliæ) lika godh. OPetri PEliæ c 2 b (1527). Om du (dvs. Diana) och flydde / Mitt op i Fiällen, / Innerst i Bärgen, / Skal tu befinn’ hins / Store Cupidons / Kraftige Bogha. Stiernhielm Cup. 3 (1649, 1668). Om också jorden ur sitt kretslopp viker, / Och solen ned i hafvets afgrund for, / På Gud jag tror. Böttiger 2: 256 (1857). (Karmides skall stöta) njutningens bägare tillbaka, om äfven den räckes honom af den skönaste hand. Rydberg Ath. 203 (1859). Byahornet har tystnat, och om det än ljöde, kunde det ej sammankalla byamännen. Nilsson FestdVard. 78 (1925). särsk.
α) i ofullständiga satser l. anknutet till ett visst underordnat led i en förbindelse (jfr a). Ingen fri, om äfven under konung, var konungens man, utan sin egen. Geijer I. 1: 15 (1818). Det fins ej barn, om än så litet, / Som ej är millioner värdt. CVAStrandberg 1: 208 (1858). En om äfven flyktig bekantskap med skärinnebyggarne kommer främlingen att älska detta folk. Lönnberg BlSkär. 1 (1876). (Lars ville) icke väcka sin lärare, för hvilken han tillsvidare hade ett visst om än svagt undseende. Rydberg Vap. 24 (1891). Norström NMänn. 12 (1906).
β) (ngt vard., fullt br.) i uttr. om så; med särskild tanke på att man vid antagandet sträcker sig synnerligen långt. Ja jag tror att jag tar’n, / om han så hade femton barn! Fröding NDikt. 52 (1894). Han hade gått .. (till bjudningen), om så alla Freiburgs läkare hade förbjudit honom. PT 1911, nr 104 A, s. 3.
γ) (†) i förb. fast om (än) l. om fast än l. om än fast. Ludvigsson Norman 31 (c. 1550: om än fast). Rudbeckius KonReg. 145 (1615: om fast .. än). Fast om än första och andra Åhret det (dvs. omaket med jordförbättring) ey synes löna mödan, skier dät wäl de påfölliande. Bromelius Lup. 12 (1687).
δ) (†) i förb. om än skönt (äv. hopskrivet l. skrivet om änskönt) l. om ock än skönt l. om skönt (äv. hopskrivet) l. änskönt om. Ett stilleståndh wore nyttigt, .. om thet och än skiönt icke längre wore än på ett åhr. Gustaf II Adolf 525 (1629). (Den som icke tror) han skal warda fördömd, om han skiönt döpt wordo. Emporagrius Cat. Q 3 a (1669). Om wij skönt hafwa fåå Loffsånger, så skulle wij lijkwäl med efftertäncksamheet och Andacht them siunga. Ekman Siönödzl. 159 (1680). Om han nu änskiönt skolat, hvilket dock ovist är, låtit någon annan såå några skiäppor hos sig. VDAkt. 1737, nr 222. Änskjönt om jag för ålder och hälsa kunde bära en börda, har jag endå (osv.). CAEhrensvärd Brev 1: 223 (1792). Omänskönt hon staplar, skall .. (den troende människan) derför icke falla. Schartau Pred. 611 (1818). Berzelius Själfbiogr. 141 (c. 1845). jfr: Et set är ännu at tenckia vppå .., nembligen at man ifrån Estland och om änskiönt (dvs. rent av) helt ifrå Refle vphandlade någre tusend tunnor. Gustaf II Adolf 507 (1625).
B. inledande en indirekt frågesats samt i närstående anv.
14) för angivande av ngt varom man är okunnig l. oviss l. önskar upplysning l. av ngt som man lämnar därhän l. önskar få avgjort o. d.: huruvida. G1R 1: 29 (1521). Eric persson (blev) befråget .., vm han wille tilstå, Att (osv.). UpplDomb. 3: 113 (1541). Mig (dvs. Cupido) vndrar om här finnes / En eenig (dvs. enda) Man äll’ Quinna, / Som mig ey mond tilbedia. Stiernhielm Cup. 1 (1649, 1668). Eij heller Menelaus .. kunde underrätta mig om min Fader ännu var lefvandes eller eij. Ehrenadler Tel. 22 (1723). Om jag duger så väl (att tjäna), det vill jag låta vara osagdt. Almqvist Lad. 7 (1840). Och nu, då de stora .. karlatagen skola tagas! Få se om inte ändå folket vaknar. Hedin 1Varn. 64 (1912). — särsk.
a) i ofullständiga satser. Atterbom Minn. 590 (1819). Hvem var Sophia? Om en Sparre, eller / En Oxenstjerna, vet jag icke rätt. Franzén Skald. 3: 232 (1829). Nu skrek ett barn, om af fruktan eller smärta, kunde han icke höra. Strindberg Hafsb. 81 (1890). Hallström ItBr. 203 (1901).
b) i satser som referera sig till ett underförstått uttryck för en fråga l. undran o. d. RARP 1: 89 (1629). Om E. Excell. icke gunsteligen täckes rådhsamt varra .. att han kunne hiellpa Capitein Skott uthi hans värffningh? OxBr. 9: 618 (1645). Jag gick .. ned i trädgården, .. förbi krusbärsbuskarne .. och klarbärsträdet — om det fanns någon kart? — ut öfver vedbacken .. bort till ladugården. Öman Ungd. 125 (1889). — särsk. i satser som referera sig till ett underförstått för att undersöka l. taga reda på l. få veta o. d. SkrGbgJub. 6: 99 (1588). Galten trefvar med sitt långa snyte, / Om han för sig kan finna något byte. MarkallN 2: 53 (1821). Mellertid hade Konung Magnus begifvit sig utländes, om till äfventyrs något bistånd i folk och penningar stode att finna. Afzelius Sag. 4: 188 (1842). (Han satt) och lyssnade, om icke sonen .. skulle höras i trappan. Rydberg Vap. 243 (1891).
c) i satser som ange ngt som man misstänker l. håller för sannolikt; numera bl. i nekande satser (med positiv innebörd). Jag undrar, om han inte i själva värket sätter stort värde på dig. Tro den karlen (dvs. landstrykaren), om han i sina paltiga kläder och trasiga skor icke räknar sig till ”öfverklass” så godt som någon! Benedictsson Eftersk. 114 (c. 1885). (Gerberts lärdom) väckte tidens häpnad och en känsla af beundran, blandad med misstankar om han vore en trollkarl. Rydberg KultFörel. 5: 434 (1887).
d) i satser som ange ngt varpå man tvivlar; numera knappast br. utom ngn gg efter verbet ifrågasätta. HT 1906, s. 137 (c. 1585). Rijkz-Cantzlern sadhe sigh tvifla, om så vore. RP 8: 359 (1640). Om .. (kanslern) framdeles af litteraturens uppmuntran förskaffar sig några förtjänster, därpå tviflar jag storliga. MoB 7: 16 (1800). Vad vi vilja ifrågasätta är emellertid, om det här föreligger någon avgörande bevisning med hänsyn till den kristna trons visshetsfråga. Aulén AllmTron 67 (1923).
e) (numera föga br.) anknutet till bedja, i satser som ange ngt varom man framställer en modest anhållan. Om E(ders) H(ögvördighet) tecktes migh the 2000 (daler) tilstella nyåårsdagh tilstundande .., bådhe iagh ganska ödmiukeliga. OxBr. 12: 466 (1623). Vasenius Top. 1: 322 (cit. fr. 1829).
15) inledande en sats vari man för emfatiskt bejakande resp. instämmande återger en fråga av en annan person; äv. använt för detta syfte ss. ensamt ord (utan förb. med en efterföljande sats). Gustaf Adolph. O Gud! jag skulle älskad vara? Ebba Brahe. Ach! grymme! om du älskad är! Kellgren (SVS) 3: 325 (1788). Det finns alltså industri och arbetslöshet här ..? — Om! Om det gör! Stolpe Järnbr. 125 (1933). Om jag kände Nilsson, .. jo var säker på det. STSD 1936, nr 170, s. 11. Blev du så glad? — Om! Lundström Bisk. 370 (1940).
II. sbst., om den konditionala konj. om (se I) l. om ouppfyllt villkor som uttryckts l. är av det slag som brukar uttryckas gm en underordnad konditional sats; äv. övergående i bet.: hinder, hindrande omständighet. Det var ett stort om(,) d. ä. ett stort vilkor, förbehåll. Murberg FörslSAOB (1791). Man förutsåg en oändlighet af glada upptåg, om man blott kunde komma åt den omtalta nyckeln; men detta om var en svår bom att undanskjuta. Runeberg 4: 219 (1834). Det var endast ett om .. i vägen för deras lycka. Topelius Fält. 5: 27 (1867). Hade ej om varit hade käringen skjutit björnen. Granlund Ordspr. (c. 1880). Hade om inte varit, så hade käringen stångat tjuren. Landgren Ordspr. 72 (1889). särsk. i uttr. om och men, se MEN, konj.2 II a.
Spalt O 666 band 19, 1950