Publicerad 1951   Lämna synpunkter
OXEL ωk4sel, sbst.2, r. l. m. l. f.; best. oxeln (SkandTTandläk. 1888, s. 14) ((†) oxlen Murberg FörslSAOB Bih. (1791)); pl. oxlar (Schroderus Comenius 267 (1639), SvD).
Ordformer
(ochsel 1727 (: Ochsel-Tänder). oxel 1682 osv. oxl c. 1635—1637. i ssgr oxla-, oxle- 1538—1762)
Etymologi
[fsv. (GU C 20 1: 312) oxl- (i ssgn oxlatan); jfr d. oksel- (i ssgn okseltand); i avljudsförhållande till sv. dial. jäkksl, jäkkel, jäsl, axel (i ssgn axlatand), ä. d. aksel (i ssgn aksletand), nor. jæksel, nor. dial. jaksle, jakle, isl. jaxl; jfr äv. det från nord. spr. lånade meng. axyltothe, eng. dial. axle-, assle-tooth; av ovisst urspr.]
(numera knappast br.) kindtand, oxeltand (se nedan under ssgr). Schroderus Dict. 88 (c. 1635). SkandTTandläk. 1888, s. 14 (om kindtand som icke föregåtts av mjölktand). SvD 26/7 1925, Söndagsbil. s. 3.
Ssgr: A: OXEL-MUSKEL. (†) på häst: viss muskel invid oxeltänderna. Hästens Läppmusklar … Yttre Oxel muskelen fäster sig vid främre sidan af kronlika utskottet, går ned för den inre Oxelmuskelen, hänger vid inre hinnan, och går förbi mungiporna. Hernquist Hästanat. 37 (1778). —
-TAND. (oxel- 1682 osv. oxla- 1538—1749. oxle- 1636—1762) [fsv. oxlatan] hos människan o. däggdjuren: kindtand; särsk. (i fackspr.) om de inre l. bakre kindtänderna, som icke föregås av mjölktänder; jfr mal-tand. Sönderslå herre oxlatänderna aff thet vnga leyonet. Psalt. 58: 7 (öv. 1536; Bib. 1917: de unga lejonens kindtänder). Efter en vilotid i tandsprickningen av ungefär 4 år kommer den första beständiga tanden, som är första oxeltanden, vid 6—7 års ålder. VerdS 139: 7 (1906). Hylin Munn. 1: 71 (1930).
B (†): OXLA- l. OXLE-TAND, se A.

 

Spalt O 1746 band 19, 1951

Webbansvarig