Publicerad 1952   Lämna synpunkter
PADOVANA pad1ova3na2 l. -å-, l. 1040, äv. (mindre br.) PADUANA pad1ɯa3na2 l. 1040, r. l. f.; best. -an; förr äv. PADUAN, sbst.1, l. PADVAN l. PADAVAN, r. l. f. l. m.; pl. -er.
Ordformer
(padavaner, pl. 1642. padevaner, pl. 1628. padovana 1904 osv. paduana 1914. paduaner, pl. 1645—1662. padvan c. 1620)
Etymologi
[jfr t. paduane; av fr. padouane resp. it. padovana, substantiverade femininformer av padouan resp. padovano, adj. till PADOVA (jfr PADUAN, sbst.2)]
(förr) från Padova i Italien härstammande dans; jfr PAVANA. Visb. 1: 326 (c. 1620). JRudhelius (1662) i 2Saml. 35: 222. Dansen padovana, hvars musik gick i tretakt. 2NF 37: 1005 (1925).

 

Spalt P 37 band 19, 1952

Webbansvarig