| Publicerad 1952 | Lämna synpunkter |
PAMP pam4p, sbst.2, m.||ig.; best. -en; pl. -ar.
(ngt vard.) person som intar en framskjuten l. inflytelserik ställning (i sin krets); person som hör till spetsarna (i sitt parti l. sin kommun osv.); i sht förr äv.: duktig o. säker person. Jag älskar er .. / Långt mer än Donnerpamp och alla verldsens pampar. CIHallman 423 (1782). Jag träffade några pampar på Gästis (i Uppsala). Strix 1900, nr 21, s. 2. Han ä pamp i histωrja. Landsm. XVIII. 8: 30 (1900; studentuttryck fr. Uppsala). En väldig pamp, en .. kunnig .. landstingsman. SD(L) 1901, nr 90, s. 3. Pamp i spottning. Engström Äfv. 38 (1908). Kommunala pampar. SvD(A) 1929, nr 323, s. 15. Johnson Se 256 (1936). GHT 1947, nr 292, s. 5. — jfr FÖRENINGS-, HEDERS-, KOMMUNAL-, KÅR-, NASSE-, NAZIST-, NYKTERHETS-, SMÅSTADS-, STOR-PAMP.
Spalt P 106 band 19, 1952