| Publicerad 1952 | Lämna synpunkter |
PANK paŋ4k, adj. -are. Anm. Ordet användes ofta (i ä. tid vanligen) oböjt i (n. o.) pl. i predikativ ställning. Dalin (1855; oböjl.). De .. äro allesammans pank. Nyblom Twain 1: 123 (1873). Vi var skäligen pank. Cederschiöld Artist. 7 (1915). Jfr: Vi skulle .. komma pank’a tillbaka. Wingård Minn. 2: 40 (1846).
1) (vard.) som är utan pängar; utblottad; förr i sht ss. predikativ, numera äv. ss. attribut (jfr BANKRUTT, sbst.1 III anm.). Broms Vitt. 379 (1716; bildl.). Jag är pank .. som en plundrad Kossak. Lindegren 1: 73 (1805). Nu är jag pank och fogelfri, / Men tänker dock ej klaga. Wallmark Vis. 3: 53 (1884). En .. pank gardist. ÖgCorr. 1899, nr 102, s. 3. Heerberger Dag 157 (1939). jfr: I pankt tillstånd. NDA(A) 1929, nr 230, s. 3. — jfr BLÅ-, LUSPANK. — särsk.
a) [jfr uttr. spela bankrutt] (†) i uttr. spela pank (ut), äv. spela sig till pank, bli utan pängar, göra konkurs. Spela pank ut. Lind (1749; under banckerott). Far spelte pank, .. (och) hans Creditorer delte både smått och stort. DA 1771, nr 89, s. 2. Franzén Skald. 2: 369 (1823, 1828: till).
c) (föga br.) i uttr. pank på pängar l. dyl., som är utan pängar, ”pank”; jfr 2 a. (De hade) rest dit så panka på monika att de knappt haft något att betala en matbit med. Carlén Ensl. 1: 20 (1846).
2) i vissa utvidgade l. bildl. anv. av 1.
a) (†) i uttr. pank på ngt, som är i avsaknad av ngt, renons på ngt; jfr 1 c. Jag (var) på ömhet genast pank. Stiernstolpe ESkr. 81 (c. 1830). Se’n den (dvs. min uppsyn) är pank på allt sitt majestät. Hagberg Shaksp. 3: 88 (1848).
b) (†) i uttr. antingen herre eller pank, antingen mycket gynnad l. mycket missgynnad av lyckan o. d.; särsk. i uttr. spela antingen herre eller pank, ha fullständig framgång l. råka ut för katastrof. Antingen spelar nu Sverige herre eller pank. Ekman Dagb. 206 (1790). Meurman (1847).
c) (†) tom. Herr Doktorn ville tappa buken pank. JournLTh. 1810, s. 196. Schück (1854; fr. Östergötl.). jfr Broman Glys. 3: 620 (c. 1740).
d) [sv. dial. pank, uttröttad] (i vissa trakter, starkt bygdemålsfärgat) utmattad, uttröttad. Sundblad GBruk 41 (1881). Sundén (1888). särsk. (enst.): ”utledsen”. På halmen klagar jag visst ej, / Men ensam gör den pank. Böttiger 2: 62 (1857).
Spalt P 125 band 19, 1952